Åtta kronor kilowattimmen – eller hur man prissätter stillhet
Det blåser inte. Det är hela förklaringen. Resten är administration.
Det blåser inte.
Det är hela förklaringen. Resten är administration.
I kväll, någon gång mellan klockan 19.30 och 19.45, kostar en kilowattimme i södra Götaland 8,98 kronor på börsen. Inte inklusive nät, skatt, moms eller det lilla påslaget som heter ”trygghet”. Bara själva strömmen. Som om den vore handgjord.
Rimligheten är den vanliga: marknaden fungerar precis som den är ritad. När vinden tar ledigt, hälften av kärnkraften är på årligt utvecklingssamtal och vattenmagasinen håller diet, stiger priset. Tysk gas hjälper till. Ledningsavbrott hjälper till. Elområdena hjälper till extra.
Sverige är indelat i fyra prislappar. I norr kostar samma elektron ungefär en krona. I söder närmar den sig en tia under en kvart. Skillnaden kallas systemnytta. Den som bor i Malmö betalar för att elektronen ska förstå var den är.
Kärnkraftverken är inte avstängda. De är på inspektion. Det låter mer ansvarsfullt. Vattenkraften har vatten, men inte tillräckligt mycket för att låtsas att september är april. Vindkraften står stilla med samma värdighet som en tjänsteman som väntar på nästa möte.
Att priset slår rekord per kvart och inte per timme är en förbättring. Sedan oktober förra året mäts elen i femtonminutersbitar. Det gör topparna spetsigare och förklaringarna längre. Man kan nu vara fattig i tre kvart och rik i den fjärde, beroende på när ugnen slås på.
Orsaken är alltså inte girighet i klassisk mening. Det är samordning. Svensk el är kopplad till europeisk el. När det är stiltje här och gasdyrare där följer priset med, som en väluppfostrad släkting. Den som duschade klockan sju i morse i Luleå betalade nästan ingenting. Den som kokar pasta i Lund klockan åtta i kväll betalar för båda.
Rimligt?
Ja, om man accepterar att el inte längre är en vara utan ett väderutlåtande med faktura.
Nej, om man tycker att ett land med vatten, uran och skog borde kunna tända en lampa utan att först kolla vindprognosen och Tysklands gaskalkyl.
I morgon sjunker priset. Det brukar det. Vinden lovar att komma tillbaka, ungefär som en politiker efter valet. Tills dess kan man sitta i mörkret och räkna på hur många kilowattimmar en princip kostar.
Åtta kronor är inte ett pris.
Det är en påminnelse om att stillhet numera är en lyxvara.