Bostadsrättsförening förbjuder hypotetisk korv
I en förening söder om stan räcker det inte längre att grannen faktiskt känner doft. Det räcker att doften skulle kunna nå balkongen – i princip. En kommitté har bildats för att lukta på idéer innan någon tänder kol.
Det började med en korv. Inte en särskilt dramatisk korv, enligt den som grillade den, utan en "vardaglig aftonkorv med rimlig senap". Ändå ledde den till tre mejl, ett stormöte och en ny paragraf i ordningsstadgan: Balkonggrillning får ej ske om olägenhet kan upplevas, även hypotetiskt. Ordet hypotetiskt är understruket. Två gånger.
Styrelsen förklarar att tidigare regler var för konkreta. De krävde bevis – en faktisk klagomål om faktisk rök. Det skapade konflikter, mätningar och en sommar där någon stod med en stektermometer och en känsla av rättvisa. Den nya policyn är mer modern. "Vi utgår från möjlig doft, inte uppmätt doft," säger ordföranden. – Det är förebyggande grannsämja.
Doftkommittén består av fyra personer och en reserv. De träffas i tvättstugan, där luften redan har åsikter. På bordet ligger protokoll, kaffemuggar och en lista över riskmaträtter: korv, marinad, något med vitlök, "allt som doftar av beslut". En ledamot berättar att de även bedömer idéer om grillning. – Om någon säger ”jag tänkte grilla i helgen” luktar vi på tanken. Om tanken känns tung i näsan säger vi nej.
En boende på tredje våningen, som ville göra halloumi en tisdag, fick avslag. Motiveringen: vindriktningen skulle kunna vara sydväst, och då skulle doften kunna nå en balkong där någon skulle kunna ha fönstret på glänt. – Ingen hade fönstret öppet, säger hen. – Men principen, svarar kommittén.
I trapphuset hänger en skylt: Känn med omdöme. Under står en QR-kod till doftpolicyn. Där finns ett formulär för potentiell olägenhet. Du kan kryssa i ”jag känner doft”, ”jag känner att jag skulle kunna känna doft” eller ”jag känner oro för att någon annan känner doft”. Det sista alternativet är populärast. Det kräver minst bevis och ger mest moralisk tyngd. Kolgrill är i praktiken förbjuden; elektrisk grill tillåts om den ”luktar minst av mat och mest av apparat”.
En granne som oftast håller med regler i största allmänhet säger att det här gått för långt. – Förr bråkade vi om buller. Nu bråkar vi om hypotetisk korv. En annan menar att det är skönt. – Äntligen slipper jag undra. Allt som kan lukta är redan nej. Hen grillar numera i en park, vilket enligt föreningen är ”ett utmärkt exempel på externisering av risk”.
Kommittén har också infört luktsessioner. Inför styrelsemöten öppnar de ett fönster, väntar och antecknar. En kväll noterades ”svag grill från annat kvarter – ej vårt ansvar men god övning”. En annan kväll: ”ingen doft, men förväntan om doft – åtgärd: påminnelse i appen”. Förväntan räknas alltså som nästan samma sak som lukt. Det är en juridisk innovation som borde oroa fler än korvätare.
Expressbladet får sitta med på ett kort möte. En ledamot håller upp en bild på en grill. De andra blundar och ”känner efter”. En säger ”rökt”. En annan säger ”socialt”. Den tredje säger ”nej, men nära”. Ordföranden sammanfattar: – Vi landar i avslag med möjlighet till omprövning om vinddata förbättras. Ingen skrattar. Det är måndag i en förening där humor också kan upplevas som olägenhet i princip.
Kritiken utifrån – från en boenderättsjurist som gärna pratar om ”rimlighet” – är tydlig. Regler ska bygga på faktisk störning, inte på fantasi om störning. Föreningen svarar att fantasin är en del av boendemiljön. ”Om grannsämjan är rädd för doften har doften redan gjort skada,” står det i ett cirkulär. Det är en mening som kan användas mot nästan vad som helst: musik, skratt, vårluft.
På lördag planerar någon att koka vatten på balkongen. Bara vatten. Kommittén har begärt in en beskrivning. – Vatten är neutralt, skriver den sökande. Svaret kommer snabbt: Neutralt tills någon känner ånga som idé. Ansökan pausas. Kolven står oanvänd. I gården doftar det av ingenting – vilket, enligt senaste protokollet, är både målet och beviset på att policyn fungerar.
När kvällen kommer står balkongerna tomma. Ingen grill. Ingen korv. Bara en svag doft av regelverk, om man har näsa för sådant. Och i den här föreningen har nästan alla det.