Den stora svenska flykten till Danmark – tusentals sökte ett bättre liv på andra sidan Sundet
Sverige tömdes på folk, danskarna fick panik och myndigheterna visste inte vad de skulle göra. Under några dramatiska år på 1780-talet ska tusentals svenskar ha lämnat landet för ett nytt liv i Danmark.
Sverige tömdes på folk, danskarna fick panik och myndigheterna visste inte vad de skulle göra. Under några dramatiska år på 1780-talet ska tusentals svenskar ha lämnat landet för ett nytt liv i Danmark – lockade av billigare öl, bättre smör och löften om ett liv utan svenska fogdar.
I dag förknippas svensk utvandring framför allt med Amerika. Men långt innan båtarna började gå västerut ska en betydligt kortare flytt ha lockat svenskar söderut. Målet var Danmark.
Från Skåne, Halland, Småland och delar av Västergötland började människor under 1780-talet söka sig mot Öresund. För många räckte det att kunna se Danmark vid horisonten för att börja drömma om ett bättre liv.
Ryktet om Danmark spred sig
Enligt berättelser från tiden började allt med rykten. På danska sidan sades lönerna vara högre, ölet starkare och arbetsdagarna åtminstone några minuter kortare.
Dessutom cirkulerade envisa uppgifter om att danska bönder åt smör även på vardagar. För en svensk torpare år 1783 kunde detta framstå som närmast ofattbar lyx.
– Folk trodde helt enkelt att Danmark var framtiden, säger den fiktive historikern Bengt-Göran Silfverhielm, specialist på nordiska folkrörelser som nästan ingen annan har hört talas om.
Tog sig över i allt som flöt
Någon organiserad färjetrafik fanns naturligtvis inte på samma sätt som i dag. Överfarten skedde därför med fiskebåtar, handelsfartyg och mindre roddbåtar.
Enligt senare sägner försökte två män från trakten kring Landskrona även ta sig över på en ombyggd höskrinda utrustad med tunnor. De kom cirka 40 meter.
Därefter återvände de till Sverige och beskrev försöket som ”i huvudsak lyckat”.
Köpenhamn fylldes av svenskar
Många av emigranterna sökte sig till Köpenhamn. Där fick svenskar arbete som hamnarbetare, drängar, pigor, hantverkare och handelsbiträden.
Men kulturkrocken blev större än väntat. Svenskarna hade svårt att förstå danskan. Danskarna hade ännu svårare att förstå varför svenskarna hela tiden bad dem upprepa vad de sagt.
Problemet blev enligt berättelsen så omfattande att vissa arbetsgivare övergick till att kommunicera med svenska arbetare genom att peka på föremål och därefter höja rösten. Metoden används fortfarande i delar av Köpenhamn.
Gustav III uppges ha varit bekymrad
Den svenska staten såg enligt historien inte utvecklingen med blida ögon. Gustav III behövde människor som kunde odla jorden, betala skatt och vid behov bära uniform.
Att arbetsföra svenskar frivilligt flyttade till Danmark var därför knappast idealiskt. Särskilt besvärande var att relationen mellan Sverige och Danmark redan var komplicerad under 1780-talet.
Enligt en mycket tveksam tradition ska kungen vid ett tillfälle ha utbrustit: ”Danmark? Frivilligt?” Citatets äkthet har aldrig kunnat fastställas.
Danskarna började tröttna
Till en början välkomnades den svenska arbetskraften. Men när allt fler svenskar anlände började den danska opinionen förändras.
Köpenhamnsbor klagade enligt berättelserna på att svenskar tog arbete, talade märkligt och envisades med att kalla danskt rågbröd för ”någon sorts byggmaterial”.
Situationen blev särskilt infekterad när svenska immigranter började öppna krogar. På flera håll serverades öl som danskarna ansåg vara alldeles för svagt. Detta betraktades som ett direkt angrepp på dansk kultur.
Sedan vände strömmen
Mot slutet av 1780-talet avtog migrationen. De politiska spänningarna i Norden ökade och Sverige drogs 1788 in i krig mot Ryssland. Danmark-Norge stod samtidigt i allians med Ryssland och gick samma år militärt mot Sverige.
Plötsligt var grannlandet inte längre lika självklart som destination. En del svenskar återvände hem. Andra stannade och blev så småningom en del av det danska samhället.
Och några upptäckte den kanske största överraskningen av alla: Danmark var faktiskt inte särskilt långt bort.
Den bortglömda migrationen
Någon dokumenterad svensk massutvandring till Danmark av den omfattning som berättelsen antyder är inte känd från 1780-talet.
Däremot diskuterades emigration redan under 1700-talet. Nationalekonomen och prästen Anders Chydenius skrev redan på 1760-talet om orsakerna till att människor kunde vilja lämna sitt land och pekade bland annat på ekonomiskt och samhälleligt tvång.
Den verkligt stora svenska utvandringen skulle komma betydligt senare. Från 1800-talet och framåt lämnade omkring 1,3 miljoner svenskar landet för Nordamerika.
Men för den som stod på den skånska kusten en blåsig morgon år 1785 behövdes inget Amerika. Det räckte att titta västerut. Där låg Danmark. Och enligt ryktet hade de smör även på tisdagar.