Kommun kräver förhandsanmälan för spontana tankar
Invånare som tänker för snabbt hänvisas till blankett B-17.
I kommunhuset i Östra Midboda har tanken blivit en tillståndspliktig verksamhet. Enligt det nya direktivet ska “spontana tankar av betydelse för det offentliga rummet” förhandsanmälas via blankett B-17, senast 48 timmar innan de uppstår. Den som tänker för snabbt utan anmälan hänvisas till “efterhandskomplettering”, vilket i praktiken betyder att man ska låtsas att tanken ännu inte hänt.
“Vi har inget emot idéer”, säger kommunens processutvecklare Birgitta Alm. “Vi har emot ostrukturerade idéer. När människor tänker rakt ut skapas förväntningar. Förväntningar skapar ärenden. Ärenden skapar kö. Därför behöver vi en kö framför tanken.” Hon håller upp blanketten. Den är två sidor lång och frågar bland annat om tankens “preliminära riktning” och “eventuell risk för följdfrågor”.
Expressbladet besökte receptionen där invånare får nummerlapp för att få blankett för att få tänka. En man i fyrtioårsåldern ville anmäla en spontan idé om cykelställ vid stationen. Receptionisten log vänligt och bad honom först välja kategori: “Infrastruktur”, “Känsla” eller “Övrigt som kan bli jobbigt”. Han valde infrastruktur. Då fick han B-17 samt bilaga B-17b för “platsspecifik eftertanke”.
Statsvetaren Mira Holm, som dyker upp i kommunala sammanhang ungefär lika ofta som kaffet kallnar, sammanfattar: “Det här är byråkrati i sin renaste form – inte att stoppa handling, utan att kräva tillstånd för själva impulsen till handling. När tanken behöver blankett har blanketten vunnit.”
Internt mejl som Expressbladet läst visar att direktivet föddes efter ett stormöte där tre medborgare “kom med oförberedda synpunkter”. Protokollet noterar “positiv energi, men bristande anmälningsdisciplin”. Lösningen blev inte att lyssna snabbare, utan att kräva att lyssnandet bokas i förväg.
Blankett B-17 finns online, men bara efter inloggning med BankID, mejladress och “kommunal tankekod” som skickas med vanlig post. Leveranstiden anges till “inom rimlig tid, eller senare”. Den som saknar skrivare får använda bibliotekets, där man först måste tänka ut att man behöver skriva ut – vilket i sig kan kräva förhandsanmälan om tanken bedöms som “operativ”.
En handläggare, anonym av rädsla för att ha tänkt högt, säger: “Folk tror att vi vill kontrollera innehållet. Vi vill kontrollera tidpunkten. Om alla tänker samtidigt blir det rörigt i kalendern.” Hen visar ett schema där “fria associationer” ligger inbokade mellan 09:15 och 09:22 på torsdagar, “under förutsättning att B-17 är komplett”.
På kommunens webb står att medborgardialogen “stärks genom tydliga ramar”. Ramarna inkluderar fältet “Har tanken uppstått spontant? Ja/Nej”. Svarar man ja ska man motivera varför den inte anmäldes tidigare. Svarar man nej ska man motivera varför man kallar den spontan. Båda svaren leder till samma bilaga.
Birgitta Alm menar att kritiken missförstår syftet. “Vi förbjuder inte tankar. Vi ber bara om en liten förvarning, så att vi kan förbereda oss på att bli överraskade på ett planerat sätt.” Hon tillägger att brådskande tankar kan prioriteras – om man först intygar brådskan, vilket handläggs enligt gällande rutiner.
Vid busshållplatsen utanför huset står en skylt: “Tänk efter före – och anmäl före du tänker.” En pensionär mumlar något om att det var enklare förr, när man fick vara irriterad utan diarienummer. Sedan tystnar han. Kanske har han kommit på något. Om så är fallet får han, enligt kommunen, fylla i B-17 innan det räknas.