Nooshi lanserar solidaritet i Powerpoint – 47 slides, noll bussbiljett
Vänsterpartiets höstturné beskriver kampen som en känsla med bullet points.
I ett rött mötesrum på Södermalm, där gardinerna var dragna som om ljuset själv var höger, lanserade Vänsterpartiet sin höstkänsla. Partiledaren Nooshi Dadgostar stod bakom ett podium som mest liknade en Powerpoint-fjärrkontroll med ben, och klickade fram slide 1: ordet SOLIDARITET i versaler. Applåden kom före budskapet. Det är, enligt Expressbladets källor, den nya linjen: först stämning, sedan eventuell politik.
Presentationen hade 47 bilder. Tre handlade om bostäder, två om vård, en om kollektivtrafik – och den sistnämnda var en stockfoto på en buss i solnedgång, utan hållplats, utan tidtabell och utan biljettpris. Resten var variationer på att stå upp, stå sida vid sida, stå emot och stå i sensibilitet. När någon i salen frågade vad som konkret ska göras i september svarade en kommunikatör: "Vi befinner oss i en narrativ fas."
Dadgostar själv höll tonen finurligt allvarlig. "Solidaritet är ingen Excel-fil", sa hon, och fick skratt. Därefter visades just en Excel-fil: en matris där känslor vägdes mot "positioneringsvärde". Högst poäng fick "synlig oenighet med regeringen". Lägst fick "förslag som går att räkna på". En rådgivare viskade att siffror är borgerliga tills de kan användas som plakat.
Expressbladet fick ta del av manuset. Där står att partiet ska "äga ordet rättvisa" utan att "låsa sig vid leverans". Det är politisk teater i modern kostym: solidariteten som scenografi, väljarna som publik och verkligheten som bilaga 4 – den som ingen hinner till innan fikat. En veteran i partiet suckade i foajén: "Förr hade vi kravlistor. Nu har vi transitions."
På turnén ska Dadgostar besöka platser där man "känner orättvisan". Inte nödvändigtvis där man får mer tid hos läkaren, utan där bakgrunden är lagom röd för livestream. I Göteborg planeras en "lyssnande cirkel" utan mikrofon för kritiska följdfrågor. I Malmö en "närvaroövning" där aktivister fotograferas framför ett sjukhus de inte har tid att gå in i. Kampen, förstås, livestreamas med filter.
Oppositionskolleger raljerar försiktigt. "De har hittat ett sätt att vara radikala utan att störa schemaläggningen", säger en anonym riksdagsledamot från ett annat rödgrönt lag. "Det är imponerande. Och lite skrämmande. Som att sälja revolution i Canva." V:s pressansvariga svarar att kritiken är "förutsägbar" och att man "inte ska reducera politik till checklistor" – vilket, ironiskt nog, är precis vad presentationen gör, bara med känslor i stället för punkter man kan bocka av.
När Expressbladet frågade om den där bussbilden – om det kommer fler turer, lägre priser eller bara fler slides – svarade Dadgostar att "mobilitet också är en känsla av tillhörighet". Sedan klickade hon vidare till slide 39: en tom bubbla med texten "[Infoga konkretion]". Publiken applåderade av vana. Någon i bakre raden antecknade: "Solidaritet – leverans: TBD."
Efteråt låg resterna av kampviljan kvar i rummet som konfetti: namnbrickor, röda pins och en USB-sticka märkt "Höstbudskap_FINAL_v7_använd_denna". På den fanns presentationen, tre alternativa slogans och en mapp som hette "Senare". Vänsterpartiet har, kort sagt, uppfunnit ett sätt att vara i opposition mot verkligheten utan att behöva boka biljett dit. Det är finurligt. Det är effektivt. Och det är, som slide 47 sammanfattade det: "Tillsammans. Sort of."