Styrelsen bytte matchplan mot synlighetsstrategi – planen blev kvar i omklädningsrummet
När poängen uteblev fick bollen en kommunikationsplan. Tränaren fick en workshop.
I omklädningsrummet hos BK Mellangärde luktar det fortfarande liniment och våt polyester. På whiteboarden hänger dock något nytt: en färgglad pyramid där “synlighet” står högst upp, “värdegrund” i mitten och “matchplan” längst ner, som en eftertanke som kommit för sent till mötet. Tränaren pekar försiktigt på den undre rutan. Ingen i styrelsen verkar se den.
Klubben ligger sist i division fyra efter en höst där poängen försvunnit snabbare än bollarna i högräset. Det konkreta förslaget från tränaren var enkelt: fler träningar på plan, bättre belysning, och att någon äntligen lagar det hål vid straffpunkten där mittfältarna brukar snubbla i avgörande lägen. Styrelsen svarade med en presentation i fjorton bilder och rubriken “Från resultat till relevans”.
“Vi kan inte bara jaga tre poäng”, säger ordföranden i fikarummet, där kaffet är starkare än argumenten. “Vi måste jaga uppmärksamhet. Om ingen ser oss spela spelar det ingen roll om vi vinner.” Han säger det utan ironi, vilket är det mest oroväckande av allt.
På träningen står elva amatörer och värmer upp medan en extern konsult – inkallad “pro bono, men med faktura” – pratar om storytelling. Spelarna nickar artigt. En ytterback frågar om storytelling hjälper mot inlägg bakom ryggen. Konsulten svarar att frågan är “intressant ur ett narrativt perspektiv” och går vidare till slide sex: en cirkel med pilar som heter “engagement loop”.
Det är här reportaget blir mindre roligt än det låter. Mellangärdes spelare betalar medlemsavgift, kör egna bilar till bortamatcher och städar omklädningsrummet själva. De vill ha tydliga instruktioner, en plan som fungerar i blåst, och en gräsmatta som inte beter sig som en åkermark. I stället får de värderingsworkshops där de ska formulera “vem vi är när ingen tittar” – vilket ironiskt nog är precis när de oftast spelar.
Efter 0–4 mot Näsets IF samlas styrelsen till krismöte. Protokollet, som EXPRESSBLADET fått ta del av, innehåller orden “synlighetsstrategi”, “varumärkeslyft” och “digital närvaro” elva gånger. Ordet “försvarsspel” förekommer noll. En motion om att köpa nya koner bordläggs till förmån för en diskussion om klubbens LinkedIn-tonläge.
“Vi får fina bilder till Instagram, men hörnmärkena saknas fortfarande”, säger mittfältaren Sara Lindqvist, 27, som tar ledigt från lagret för att hinna till träningen. “Jag har inget emot att klubben syns. Jag har emot att vi syns förlora med samma uppspel tre gånger i rad medan någon fotograferar vår ‘resa’.”
Tränaren, som tidigare fått fria händer så länge laget “kämpade”, har nu fått en workshop i “ledarskapskommunikation”. Han lär sig att säga “vi äger processen” i stället för “vi behöver träna fasta situationer”. På pressfrågor efter matchen låter han plötsligt som en mellanchef på ett bolag som just missat kvartalsmålet. Spelarna tittar ner i skor med lera från den där håliga straffpunkten.
En äldre supporter, Arne, 71, som sett klubben genom tre ombyggnader av kiosken och noll ombyggnader av läktaren, sammanfattar säsongen från sin vanliga plats bakom mål: “Förr pratade man om offside. Nu pratar man om plattformar. Bollen är densamma. Den bryr sig inte om strategi om ingen sparkar den rätt.”
Sent på torsdagskvällen ligger den faktiska matchplanen kvar i omklädningsrummet, utskriven i svartvitt, med pilar som pekar dit bollen borde gå. Ovanpå den ligger en folder om “synlighet 2.0” med blanka sidor där någon glömt att fylla i hur man stoppar ett inlägg. Utanför blinkar den trasiga strålkastaren. Den syns milsvidd – men lyser knappt planen.
BK Mellangärde lovar nu “fortsatt dialog” och “tydligare budskap utåt”. Tränaren har bett om att få tillbaka tisdagsträningen ostörd. Styrelsen har bokat ännu en workshop. Och någonstans mellan PowerPoint och straffpunkten fortsätter amatörfotbollen att vara det den alltid varit: elva personer som egentligen bara ville veta var de skulle stå – innan någon bytte ut kartan mot en slogan.