Tanja Myrdal klarar inte brödrosten – men älskar när det brinner i gatubildsanalysen
I ett kollektiv i Staffanstorp odlas grönkål, protokoll och en ständig känsla av att vardagen är en struktur. Expressbladet följde henne en onsdag. Onsdagen vann.
STAFFANSTORP. Tanja Myrdal, 29, vaknar när någon annan redan har kokat vatten. Det är kollektivets regel nummer fyra: den som vaknar sist ska ändå känna sig tidig ideologiskt.
Hon bor i en ombyggd länga bakom en bilverkstad, officiellt kallad Huset för omsorgsfull motståndskraft. På kylskåpet sitter tre scheman. Ett för städ. Ett för känslor. Ett för demonstrationer. Städschemat är blankt sedan februari.
– Vardagen är politisk, säger Tanja och försöker sätta på brödrosten. Den är redan på. Den har varit på sedan i förrgår. Doften av bränt surdegsförsök lägger sig över grönkålen i fönstret.
Grönkålen är egenodlad. Den är också det enda som växer enligt plan. Disken gör det inte. Toalettpapperet gör det inte. Tanja har en teori om båda.
Morgonens förhandling
Kollektivet är fem personer, en cykel utan kedja och en kanin som ingen vill äga eftersom ägande är våld. Kaninen heter Dialog.
Tanja ska koka havregryn. Hon ställer kastrullen på plattan, glömmer vatten, minns klimatet, slår av plattan, slår på den igen, googlar “hur mycket vatten havre” och landar i en tråd om kolonial frukost.
– Jag kan laga mat, säger hon. – Jag vill bara inte reproducera en heteronormativ frukostordning.
Hon äter grönkålen rå, stående, över diskbänken. En rumskamrat frågar om hon kan slänga soporna. Tanja nickar. Soppåsen står kvar vid dörren klockan 16, nu med en lapp: “Vem är ‘soporna’, egentligen?”
Staffanstorp som motstånd
Att kollektivet ligger just i Staffanstorp är, enligt Tanja, “ett statement”. Kommunen har gatlyktor som fungerar och blanketter som går att förstå. Det retar henne.
– Det är så… genomfört, säger hon och tittar på en välklippt häck. – Som att någon har bestämt att saker ska funka. Det är våld på ett tyst sätt.
Hon cyklar mot centrum för att hämta ett paket. Paketet har legat hos ombudet i nio dagar. Hon har varit där två gånger. Första gången glömde hon legitimation. Andra gången glömde hon vilket namn som stod på paketet. Tredje gången, i dag, tar hon med sig en vän. Vännen tar med sig paketet.
På vägen hem går tvättmaskinen i källaren oanvänd. Tanja har en påse kläder i hallen sedan i mars. Hon kallar den “textilt arkiv”.
Det hon däremot kan
Klockan 14.10 ändras hon. Nyheten kommer: en demonstration i Malmö, “mot allt som är kvar”. Tanja packar på sju minuter. Grönkål i en glasburk. En megafon som inte tar batterier. En skylt där det först stod INGEN ÄR ILLEGAL och sedan, efter omformulering i köket, INGEN ÄR HELT OSKYLDIG, SÄRSKILT INTE ORDNING.
– Fredliga demonstrationer är bra, säger hon. – Men de leder sällan någonstans. Jag gillar när det händer något. När det skramlar. När någon slänger en soptunna och man känner att historien andas.
Hon säger “våldsam” som andra säger “mysig”.
I Malmö står hon längst fram, skriker i takt, filmar med fel kameraapp och tappar burken med grönkål. Någon trampar på den. Tanja tar en bild av det mosade och skriver: Kapitalet åt vår skörd. Likes: 40. Kommentarer: 7. En av dem frågar om hon kan diska när hon kommer hem. Hon svarar med en jordglob-emoji.
Hemkomsten
Tillbaka i Staffanstorp är det mörkt i trapphuset. Säkringen har gått. Ingen i huset vet var proppskåpet sitter. Tanja vet att det är “ett systemfel”. Hon tänder ett värmeljus, sätter sig på en stol med tre ben och äter den sista grönkålen ur handen.
Kaninen Dialog sitter i en kartong märkt återbruk. Brödrosten tickar fortfarande. På känsloschemat har någon skrivit “tisdag: frustration”. Det är måndag.
– Jag klarar mig, säger Tanja Myrdal. – Jag klarar det som räknas.
Sedan ber hon Expressbladets utsända skruva i en glödlampa. Utsände gör det. Lampan fungerar. Tanja ser på den en stund, som på en förrädare, och går och lägger sig i kläderna.
På natten drömmer hon, enligt eget laterala referat, om en demonstration så stor att ingen behöver kunna laga ris. I köket står riset kvar. Det har stått där sedan i torsdags. Det är inte kokt. Det är princip.