Varning för inlevelse
Rollspelsklubben i Motala larpar Knutby – kommunen godkände lokalen som “kultur, inte frälsning”. Helgen heter “Helg 2003–2004, reviderad”.
Rollspelsklubben i Motala larpar Knutby – kommunen godkände lokalen som “kultur, inte frälsning”.
Helgen heter “Helg 2003–2004, reviderad”. Kristi brud den här gången jobbar till vardags i kassan. Ingen får ta med egen smörjelse. Pizzan efteråt är däremot verklig.
I en källarlokal bakom Folkets hus i Motala står tre kaffekokare, en låda namnbrickor och en whiteboard med texten: LIVA INTE SKOTTET. LIVA INTE DOMEN. LIVA GÄRNA STÄMNINGEN, MEN SLUTA NÄR NÅGON BÖRJAR MENA DET.
Det är lördagsförmiddag och Östgöta historiska sällskap för levande roll – internt bara “ÖHS” eftersom det andra namnet inte får plats på tröjan – ska återskapa Knutbysekten.
Inte mordet. Det är klubbens första mening, den de säger innan någon annan hinner andas.
– Vi larpar miljön, säger ordförande Mikael “Mike” Sundin, 41, med en pärm mot bröstet som om pärmen vore ett skyddsvärn. – Hierarkin. Tystnaden. Kaffet som blir kallt för att ingen vill gå först. Det är det som är spelet. Resten är en riktig tragedi och den får stanna i verkligheten.
Han bläddrar fram stadgarna. Punkt 4: Inget skarpt våld. Ingen skarp teologi. Ingen skarp pastor utan föranmälan till säkerhetsansvarig. Punkt 5: Den som börjar predika på riktigt får gå ut och hämta mer mjölk.
Varför just Knutby, och varför just Motala
Klubben har tidigare livat vikingar, 1600-tal och “ett slags medeltid som mest var collareds och dålig latin”. Knutby kom upp på årsmötet efter att någon sett en dokumentär, någon annan en dramaserie, och en tredje “bara velat ha ett scenario där folk redan vet att de inte får gå därifrån”.
– Vikingar slåss, säger Sundin. – Det här är värre. Folk sitter stilla och håller med.
Motala kommun har godkänt uthyrningen under kultur och fritid. I mejlet, som Expressbladet tagit del av, står det att verksamheten “bedöms som föreningsliv, ej församling”, och att lokalen “inte får användas för själavård utöver det som ryms i en vanlig fikapaus”.
En tjänsteman som inte vill namnges säger: – Vi har släppt in krig, häxor och en helg som hette Franska revolutionen men med mer korv. Det här var första gången vi skrev in att ingen får utnämnas till ofelbar i källaren.
Rollfördelningen, som tog längre tid än scenariot
Kristi brud den här helgen heter Annika. Till vardags skannar hon varor. På lördagen bär hon en slät tröja och ett uttryck som säger att hon redan ångrar att hon räckte upp handen.
– Jag ville testa att folk lyssnar, säger hon. – De lyssnar. Det är det som är obehagligt.
Pastorn gick till Johan, som egentligen ville vara “den tyste maken i bakgrunden” men som har starkast röst när det ska läsas innantill. Barnflickans roll är vakant. Ingen ville. Styrelsen skrev upp den som NPC: stämning.
Säkerhetsansvarig är Lotta, 38, som går runt med en plastfick med reglerna och en timer.
– När någon säger “Gud har sagt” startar jag klockan, förklarar hon. – Efter nittio sekunder är det fika. Efter tre minuter är det avbrott. Efter fem är det utskrivning ur handlingen. Vi har bara förlorat en spelare på det. Han gick och blev med i en kör i stället. Det är ett bättre slut.
Scenariot, så långt det får beskrivas
Spelet börjar med samling i ring. Någon tar fram en bibel som visar sig vara en psalmbok. Någon annan tar fram en pärm med utskrivna tidningsrubriker från 2004 och får den omhändertagen.
Sedan sitter de.
De sitter länge.
Det är, enligt flera deltagare, det mest lyckade Knutby-livet hittills.
– Folk tror att live är att springa, säger en man som spelar “tvivlaren från andra raden”. – Det här är att inte resa sig. Jag har inte rest mig på fyrtio minuter. Knäna är med i handlingen.
En scen som fick godkännande av Lotta: någon häller upp saft och frågar om den är välsignad. Svaret, enligt manus, ska vara en tystnad som varar tills det blir pinsamt. Tystnaden varade tills någon släppte en sked. Skeden är nu kanon.
En scen som inte fick godkännande: allt som liknar natten då det verkliga brottet skedde. Den rutan på whiteboarden är överstruken två gånger och försedd med texten NEJ. INTE ENS SOM OFF-SPEL. INTE ENS SOM SKÄMT I BILKÖN HEM.
Grannarna, kören och pizzerian
I lokalen intill övar Motala kammarkör. Dirigenten säger att de “hört en slags predikan, sen en slags tillsägelse, sen en diskmaskin”.
– Vi sjöng extra starkt i andra satsen, säger hon. – Inte som protest. Som akustiskt självförsvar.
På pizzerian efter första passet – klubben kallar det debrief, extra ost – sitter Kristi brud, pastorn och säkerhetsansvarig vid samma bord och pratar om jobbet på måndag.
Annika tar av namnbrickan. – Jag är inte henne, säger hon. – Jag är hungrig. Det är en viktig skillnad som den riktiga historien inte hade.
Kyparen frågar om de är från en kyrka. Mikael Sundin svarar, för femte gången i år: – Vi är från en förening. Föreningen har stadgar. Stadgarna vinner.
Experten som inte ville kalla det kultur, men inte heller något annat
Religionshistorikern Eva Lind, som Expressbladet nådde mellan två föreläsningar, suckar utan att släppa telefonen.
– Att leva sig in i slutenhet kan lära folk hur manipulation ser ut, säger hon. – Att leka martyrhierarki i en källare i Motala kan också bara bli en konstig lördag. Skillnaden sitter i om någon går hem och tror att de fått ett uppdrag.
Hon tillägger att Sverige har en lång tradition av att förvandla trauma till föreningsverksamhet.
– Först dokumentär. Sen serie. Sen quiz. Sen någon som bokar Folkets hus. Det är inte frälsning. Det är kalender.
Berit Holmgren, som inte är där men som ändå hördes av Expressbladet, föreslår ett poddavsnitt med titeln När rollen vill stanna efter stängningsdags. Hon har inte tillfrågats av klubben. Det hindrar henne sällan.
Vad artikeln egentligen handlar om
Knutby var inte ett scenario. Det var en sluten värld där människor skadades och en kvinna mördades. Den sanningen ryms inte i en källare, en namnbricka eller en whiteboard.
Det ÖHS i Motala gör – om man ska tro stadgarna, timern och pizzan – är något annat och betydligt mer svenskt: att ta det värsta, sätta det under punkt 7 på årsmötet, och sedan argumentera om mjölken.
De larpar inte brottet. De larpar rummet där ingen ville vara den som sa emot. Det är obehagligt nog. Det är också, enligt Lotta, därför klockan finns.
När Expressbladet lämnar lokalen är ringen upplöst. Kristi brud viker sin tröja. Pastorn diskar. På whiteboarden står kvar bara en rad, nyskriven med blå penna:
Nästa helg: Vadstena. Nunnor. Ingen får vara ofelbar där heller.