Villaägare bildar förening mot gemensamma beslut
Målet är enhetlig oenighet varje torsdag.
I villakvarteret Solbacka har grannarna tröttnat på att bli överens. Efter tre års diskussioner om häckhöjd, parkeringsvinklar och vilken färg en sopkärlskåpa får ha utan att kännas personlig, bildades i torsdags Föreningen för gemensam oenighet. Stadgarna är korta: ingen får fatta ett beslut som fler än en person gillar, och varje torsdag ska oenigheten vara synkad.
Ordförande Ulla Berglund, som bor i det gula huset med den neutralt irriterade fasaden, förklarar syftet utan att blinka. "Vi vill skapa en trygghet i att ingen snyltar på andras kompromissvilja. Tidigare blev det alltid någon som nickade för tidigt. Nu har vi en struktur för att stå still tillsammans." Hon visar en medlemslista där varje namn har en egen reservation i parentes.
Det första mötet hölls på en picnicbänk i en uppfart. På bordet låg färgglada pärmar, termoskaffe och en handskriven skylt med texten NEJ. När någon föreslog att börja med något enkelt – till exempel vilken dag gräsklipparna får gå – reste sig tre personer samtidigt och lämnade in varsin avvikande mening. Sekreteraren antecknade det som "lovande samsyn kring splittring".
Expressbladet fick se föreningens arbetsordning. Punkt 1: öppna med en rundfråga där alla säger vad de inte vill. Punkt 2: formulera ett förslag som ingen äger. Punkt 3: rösta nej till förslaget och protokollets formulering av nej. Punkt 4: fika. Punkt 5: boka nästa torsdag. Den som av misstag säger "det låter rimligt" får en varning och erbjuds en kort kurs i konstruktiv tvekan.
Grannen Per Holmström, som fortfarande tror på "lite pragmatism", försökte föreslå en gemensam snöskottningslista. Förslaget skickades till beredning, där beredningen bestod av att lägga listan i en pärm märkt UNDER ÖVERVÄGANDE. "Jag fick beröm för engagemanget", säger Holmström. "Sen blev engagemanget bordlagt tills vidare, vilket enligt ordföranden är vår mest inkluderande fas."
Kommunens medborgarvägledning har fått mejl om saken och svarat att föreningsfriheten gäller även föreningar som främst förenas i att inte förenas. "Så länge de inte blockerar räddningstjänsten med sina pärmar är det en lokal angelägenhet", skriver en handläggare. I samma mejl tipsas om blankett F-9 för "anmälan om återkommande grannsamverkan utan beslut".
Kritikern Mona Elg, som forskar om vardagsstyrning, kallar fenomenet "demokrati som motionsfläkt": mycket rörelse, ingen förflyttning. "Människor längtar efter kontroll i det lilla. När gemensamma beslut känns som förlust blir oenigheten en identitet. Det är soft veto i tofflor." Hon varnar för att torsdagsritualen kan sprida sig till trapphus, Slack-kanaler och familjeråd om fjärrkontrollen.
När mötet avslutades enades alla om att de inte enats. Skylten NEJ packs ner försiktigt, pärmarna fick varsitt gummiband och nästa torsdag bokades in med samma precision som andra reserverar tennisbanor. I Solbacka är linjerna klara: gräset får växa olika högt, besluten får vänta, och gemenskapen mäts i hur synkad man kan vara i att säga emot – tillsammans, men absolut inte gemensamt.