Miljönämndens ordförande i Högsby lämnar posten – ska satsa på strupsång på heltid
Bernt-Olof Krans hann just klubba nya regler för kompost innan han meddelade att hans klangbotten ligger någon annanstans.
I Högsby kommun har miljönämnden i elva år haft samma ordförande. Bernt-Olof Krans, 57, känd för att kunna hålla ett strandskyddsärende flytande tills det torkade av sig självt. I torsdags lämnade han klubban. Inte för ett annat parti. Inte för en utredning. För strupsång.
Beskedet kom som en punkt under övriga frågor, efter kompost och före kaffet. Krans reste sig, justerade glasögonen och förklarade att han sedan en tid identifierar sig som mongol, och att klangbotten i hans liv därför inte längre ryms i paragraf 26 om enskilda avlopp. Sekreteraren skrev, som sekreterare gör. Ingen frågade vad mongol betydde i Högsby. De frågade vilket konto strupsången skulle belasta.
Bakgrunden, så långt Expressbladet kunnat följa den, är en kunskapskörning som skulle handla om våtmarker. I USB-minnet från konsulten låg, mellan pdf:er om vassklipp, en mapp med khoomei. Krans lyssnade i bilen hem från Kalmar. Först en gång. Sedan varje morgon. I februari sjöng han övertonerna i nämndrummet efter att vaktmästaren gått. Vaktmästaren trodde att ventilationen hade gått sönder. Det protokollet finns också.
Kollegorna talar om honom med den där svenska vördnaden som uppstår när någon gör något obegripligt men inte olagligt. Vice ordföranden Gunnel Friberg säger att Bernt-Olof “alltid varit noga med källor”. Hon menar det som beröm. Om källan nu är stäppen eller Spotify är, enligt henne, “en definitionsfråga för kulturutskottet”. Kulturutskottet har redan tre gånger så stor resebudget som miljönämnden. Det är nytt.
Krans själv tar emot i ett uthus där han övar. Han bär fortfarande nämndens fleece. Rösten delas i två lager, som en motion med tilläggsyrkande. “Människor här är vana vid en ton,” säger han. “En åsikt, en fraktion, ett kärl för matavfall. Jag har upptäckt att halsen rymmer fler register än protokollet.” Han identifierar sig som mongol på samma sätt som Högsby identifierar sig som tillväxtkommun: med eftertryck, och med en powerpoint som ingen riktigt läst till slutet.
Det sista han klubbade som ordförande var inte komposten. Det var ett tillägg i bullerutredningen för ett tänkt vindkraftverk. Krans ville att mätningen även skulle omfatta övertoner. Konsulten skrev i mejl att det “saknar praxis”. Krans svarade att praxis är det man har innan någon ber om mer. Mejlet är tre rader. Det är det kvickaste han skrivit på elva år.
I kommunhuset är stämningen den som uppstår när en stol blir tom och ingen vill sitta i den eftersom den fortfarande är varm. En ledamot föreslår att miljönämnden tills vidare sammanträder tyst, “av respekt för klangen”. En annan vill veta om strupsång räknas som näringsverksamhet eller som andligt avbrott. Skatteverket har, enligt uppgifter Expressbladet inte kunnat verifiera, redan en blankett. Den heter inte strupsång. Den heter övrigt.
Gunnel Friberg tar över ordförandeskapet i väntan på val. Hon kan kompost. Hon kan inte två toner samtidigt. “Vi får ta en sak i taget,” säger hon. “Först avloppen. Sedan stäppen.” I Högsby är det så saker blir verkliga: de hamnar i turordning.
Bernt-Olof Krans packar fleece och en termos. Första giget är inte i Ulan Bator. Det är i församlingshemmet i Fagerhult, en onsdag, fri entré, fika ingår. Han tror att publiken kommer att känna igen något. Inte Mongoliet, nödvändigtvis. Snarare känslan av att någon äntligen sjunger i två lager det som nämnden i åratal sagt i ett.