Myndighet kräver intyg på brådska – intyget handläggs på åtta veckor
För att få ärendet prioriterat måste du bevisa att det är brådskande. Beviset tar två månader att granska.
På Myndigheten för samordnad tillgänglighet i Mellansverige finns en knapp som heter “Brådskande”. Den lyser rött, känns viktig och leder till samma blankett som den grå knappen “Övrigt”. Skillnaden är att den röda kräver bilaga. Inte vilken bilaga som helst, utan ett intyg på att ditt ärende faktiskt är brådskande – utfärdat av någon som inte är du, och helst inte heller den handläggare du redan väntar på.
“Vi kan inte låta känslor styra kön”, säger enhetschefen Karin Blomqvist i ett konferensrum där klockan går snabbare än besluten. “Brådska är en bedömningsfråga. Därför behöver vi ett underlag innan vi bedömer underlaget.” Hon säger det med den lugna tonen som bara uppstår när man själv aldrig står i telefonkön.
Expressbladet har följt tre medborgare genom processen. En av dem, pensionären Rolf, 74, vill ha besked om en bostadsanpassning innan hissen i huset stängs för renovering. Han tryckte på den röda knappen i augusti. I september fick han ett automatiskt mejl: intyget saknar stämpel. Vilken stämpel preciseras inte. Rolf ringde. Efter 41 minuter hörde han en röst som bad honom logga in och läsa mejlet igen.
Intygsblanketten heter ATB-7B och finns, enligt hemsidan, “snart” som e-tjänst. Tills dess ska den skrivas ut, fyllas i för hand och skickas in digitalt som pdf. Den som saknar skrivare hänvisas till biblioteket. Biblioteket kräver bibliotekskort. Bibliotekskortet kräver ID. ID-handlingen ligger hemma eftersom Rolf trodde att han bara skulle “fixa något snabbt”.
“Det är inte dumhet, det är design”, säger statsvetaren Mira Holm, som forskar om offentlig service. “När systemet kräver att du bevisar brådska innan det behandlar brådska har det egentligen bara skapat en ny kö framför den gamla – och kallat det rättssäkerhet.”
Internt finns en handbok. Expressbladet har läst utdrag. Där står att brådskande-ärenden “ska hanteras med särskild omsorg”, vilket i praktiken betyder extra kontrollpunkter. Handläggningstiden för själva intyget anges till åtta veckor “vid normal belastning”. Normal belastning råder, enligt myndigheten, året runt. Undantaget är semesterperioden, då den är högre.
En handläggare, som talar under förutsättning att namnet inte publiceras, suckar tyst bakom en skärm full av öppna flikar. “Folk tror att knappen betyder snabbare. Den betyder mer papper. Sedan sitter vi och prioriterar ärenden där prioriteringen ännu inte är godkänd.” Hen visar en lista där flera brådskande-ärenden står som “väntar på intyg” medan ordinära ärenden faktiskt rör sig – långsamt, men framåt.
På myndighetens webb står samtidigt att man “sätter medborgaren i centrum”. Centrum visar sig vara en rundkorsning: du skickas mellan e-tjänst, telefonkö, mejlsvar och en chattbot som föreslår att du skickar in ATB-7B. När Rolf frågar chatboten hur lång tid det tar får han svaret “det beror på”. När han frågar vad det beror på får han länken till samma blankett.
Karin Blomqvist försvarar ordningen. “Om alla säger att det är brådskande blir ingenting brådskande. Därför måste vi skilja ut det verkligt akuta.” Frågan vad som händer medan intyget handläggs besvaras med att “ärendet inte glöms bort, det ligger i rätt flöde”. Rolf har fått diarienummer. Det är det mest konkreta hittills.
Sent på eftermiddagen sitter han vid köksbordet med ATB-7B, en suddig utskrift och en känsla av att ha blivit ombedd att bevisa brand medan brandkåren fyller i formulär. Hissen stängs om tre veckor. Intyget väntas om åtta. Myndigheten rekommenderar tålamod – och, om det är brådskande, att man ansöker om att få det bedömt som brådskande.