I begynnelsen var ordet. Nu är det wallah.
Svenska bibeln släpps i två versioner. En för kyrkfikat. En för gården.
GÖTEBORG / UPPSALA. På Bokmässan avtäcktes Nya testamentet 2026. Bröder blev bröder och systrar. Judas förrådde inte längre. Han utlämnade. Det var den högtidliga versionen. Expressbladet kan berätta att det finns en till.
Den heter NT 2026 Gården. Svart pärm. Guldfolie som ser ut som en kedja. Ordlista bak. Första meningen i Johannesevangeliet:
»I början va ordet. Ordet va hos Gud. Wallah.«
Tanken är, enligt en intern PM som Expressbladet har läst, att nå »unga och nya svenskar som inte kommer för kaffet«. Projektgruppen kallar det tillgänglighet. Prästen i referensgruppen kallar det mission. Killarna som läste korrektur i Husby kallade det »cringe, men okej«.
Två biblar. Samma Jesus. Olika röstläge.
I den vanliga står det: Låt de små barnen komma till mig.
I Gården: Släpp fram smallisarna. Blocka dem inte.
I den vanliga: Den som är utan synd kaste första stenen.
I Gården: Den som inte gjort knas kan kasta. Annars chilla.
I den vanliga: Det är fullbordat.
I Gården: Khalas. Det e klart.
Syndafloden beskrivs som att Gud »lackade och drog i spaken«. Bergspredikan inleds med att Jesus »ställde sig högt så alla såg, inte för att flexa«. Judas lämnar inte bara ut. Han gör det »för para«. Pontius Pilatus tvättar händerna och säger att det inte är hans knas.
Herrens bön har fått en egen sida, fetstil:
Vår fader, du som e i himlen.
Ditt namn e heligt wallah.
Låt ditt rike komma, jalla.
Din vilja ska ske på jorden som hos dig.
Ge oss bröd idag, inte bara snack.
Förlåt oss som vi försöker förlåta.
Och dra oss inte in i mer knas.
Amen bro.
Den andra versionen, den som ska upp på predikstolen efter kyrkomötet, har också moderniserats. Bara tystare. Där är det inkluderande pronomen, fotnoter om kultur och en apostel som bytt kön i översättningen. Ingen säger wallah. Alla säger vi.
– Språket får inte stå i vägen för evigheten, förklarar en tjänsteman i språkgruppen.
Gårdsbibeln har valt motsatt metod. Evigheten ska låta som bussen mot Rinkeby klockan 22.
En församling i Västerort har redan testläst. Konfirmanderna skrattade första sidan. Tredje sidan började de rätta översättarna. Aina för soldaterna i Getsemane gick hem. Guzz för Maria från Magdala gick inte hem alls. Den meningen är redan tillbakadragen. I nästa korrektur heter hon åter Maria.
En äldre kyrkvärd i Linköping, som bara sett den vanliga utgåvan, suckar.
– Vi fick precis vänja oss vid att inte säga I Herrens namn på samma sätt. Nu ska han dessutom svära på sig själv.
Upplagan är liten. Den stora, den med 200 000 exemplar till första advent, är den vanliga. Gårdsbibeln ska ligga i ungdomslokalen, i språkcaféet och i en kartong bakom psalmböckerna »om någon frågar«.
Ingen i Uppsala vill säga vem som skrev khalas i korsfästelsescenen. Protokollet nämner bara »ung referens«. Referensen själv, en nittonåring som läste korrektur mot lunchkort, säger till Expressbladet:
– De ville ha äkta. Sen blev de rädda när det blev äkta. Typiskt kyrkan. De vill in på gården. De vill inte bo där.
Diakonissan som håller i projektet ler det leende man ler när anslaget redan är klart.
– Jesus gick dit folket var. I dag är folket på Tiktok och i trappen. Då får ordet följa med.
På frågan om Gud själv pratade ortensvenska svarar hon att Gud pratar alla språk, även de som ännu inte godkänts av kyrkomötet.
Gårdsbibeln släpps digitalt först. Pappersutgåvan har ett problem som ingen tänkte på i arbetsgruppen: folien på pärmen fastnar i fickan. Precis som den gamla.
I begynnelsen var ordet.
Nu finns det i två upplagor.
Bara en av dem vågar säga jalla.