– Vi kallar det inte arbetsläger, sa ministern och log det leende man ler när man just kallat något för precis det man säger att man inte kallar det. Vi kallar det en strukturerad möjlighet till samhällsnytta under tvång.
Enligt förslaget delas de intagna in i tre spår. Spår A, ”lätta händer”, plockar blåbär, skruvar ihop möbler och sorterar pant. Spår B, ”tyngre händer”, gjuter betong och gräver diken som redan är grävda, så att dikena kan grävas om. Spår C, ”administrativa händer”, är reserverat för ekonomisk brottslighet och ska sköta reservatets egen bokföring, vilket departementet beskriver som ”både effektivt och poetiskt”.
Facket är försiktigt positiva, under förutsättning att de intagna inte konkurrerar med medlemmarna. Arbetsgivarorganisationen är försiktigt positiv, under förutsättning att de intagna konkurrerar med medlemmarna. Brottsofferjouren vill att lönen innehålls och går till skadestånd. De intagnas ombud vill att lönen inte innehålls, eftersom tvångsarbete utan lön vore ett arbetsläger, och det har man ju sagt att det inte är.
En pilotanläggning utanför Hallsberg är redan i drift. Där tillverkas i dag skyltar med texten ”Här byggs framtidens trygghet”. Skyltarna är enligt platschefen både efterfrågade och svåra att få fart på, eftersom halva arbetsstyrkan ägnar rasterna åt att diskutera om skyltarna utgör bevis för att anläggningen är ett läger.
– Produktiviteten ligger på 62 procent av en vanlig byggarbetsplats, säger platschefen. Det är bättre än förväntat. Förväntan låg på 40, efter avdrag för rymningsförsök, sjukskrivningar och en timme om dagen då alla måste titta på en film om värderingar.
Oppositionen kallar förslaget för historielöst. Regeringen kallar oppositionen för historielös. En professor i rättssociologi kallar båda för historielösa och föreslår i stället ett system där brottslingar får välja mellan reservatet och en podcast om sina känslor. Podden har enligt preliminära beräkningar lägre återfall, men också lägre exportvärde.
Det praktiska upplägget är redan spikat i en promemoria på 214 sidor. Dagen börjar 06.40. Frukost serveras stående. Mobiltelefoner är förbjudna, utom för den som kan visa att hen behöver dem för att fakturera. Den som vägrar arbeta får sitta i en tom lokal och ”reflektera”, vilket enligt jurister inte är isolering så länge lokalen har ett fönster och en affisch med en soluppgång.
Kritik har redan kommit från flera håll. En människorättsorganisation menar att tvång är tvång oavsett vad man kallar det. En kommunpolitiker i reservatets värdkommun menar att det är synd att tvånget inte även omfattar nedskräpning och sena bygglov. En kriminolog påpekar att många brott begås just för att slippa arbeta, och att förslaget därmed riskerar att skapa en målgrupp som begår brott för att slippa bli skickade till en plats där man måste arbeta, vilket i så fall vore ett kretslopp och därmed i linje med regeringens klimatpolitik.
Justitieministern avfärdade invändningarna.
– Ingen tvingas till reservatet, sa hon. Man kan alltid välja att låta bli att begå brott. Valfriheten är kvar. Den har bara fått tydligare konsekvenser.
Första större kullen väntas i november. På anmälningslistan står bland annat tre bedragare, en pyroman och en man som enligt domen ”systematiskt struntat i att infinna sig”. Den sistnämnde har redan överklagat, med motiveringen att kravet på att infinna sig i reservatet förutsätter att man infinner sig, vilket är just den sak domen handlar om.
Departementet meddelar att överklagandet kommer att behandlas skyndsamt. Av reservatets egna administratörer.