V och Alternativ för Sverige går ihop
Det yttersta vänstra och det yttersta andra. Samma pressrum. Samma termos. Ingen vet vem som ska hålla i den.
STOCKHOLM. Expressbladet har nåtts av uppgifter så orimliga att de bara kan stämma i svensk politik.
Vänsterpartiet och Alternativ för Sverige ska, enligt källor i båda lägren, sondera en sammanslagning.
Inte ett samarbete.
Inte en valteknisk grej.
En gemensam rörelse.
Provisoriskt arbetsnamn, läckt på en servett:
Vänsteralternativ för Sverige.
Förkortning: VAS.
En medlem i Örebro läser det högt.
— Det låter som en salva, säger hon. Eller en vas. Någon kommer att ställa blommor i oss.
”Vi har samma fiende. Vi är inte överens om vilken.”
Så ska en intern chatt ha sammanfattat saken, enligt en person som varit inne i båda rummen och velat ut ur båda.
På V-sidan talas det om kapitalet, hyresvärdarna och att ingen ska lämnas.
På AfS-sidan talas det om nationen, gränsen och att någon redan lämnats för länge.
Gemensam mening, efter fyra timmar:
Sverige mår dåligt.
Sen blev det tyst.
Sen började någon duka.
Fikabordet är redan en kris
Expressbladet har talat med en som var i lokalen.
— V:arna tog med bulkkaffe och en påse knäcke. De andra tog med en flagga och en termos som redan var slut. Ingen åt. Alla tittade på knäcket som om det valt sida.
En fråga ska ha fällts:
Vem tar första kanelbulle?
Ingen tog den.
Den ligger kvar, enligt uppgift, som en tredje linje.
Medlemmarna tror att det är ett skämt. Sen slutar de skratta.
Karin, 62, V-medlem i Örebro sedan åttiotalet, får nyheten i en grupp som annars bara handlar om torgmöten och vemu som har extra stolar.
— Jag har delat ut flygblad mot precis de människorna, säger hon. Nu ska vi dela lokal? Jag tänkte först att någon råkat maila fel lista. Sen såg jag ordet sammanslagning. Då gick jag ut med soporna. Det kändes som politik.
I Skövde sitter Markus, 34, som röstat AfS för att V finns.
— Jag gick med för att slippa dem, säger han. Inte för att få ett gemensamt medlemskort. Vad står det på kortet? En näve? En fana? En näve som håller en fana och sen släpper den?
Han tystnar.
— Om de slår ihop sig vet jag inte vem jag är arg på. Det är det värsta jag hört på hela förmiddagen.
Det gemensamma programmet är två rader och en sudd
Ett utkast ska ha cirkulerat. Expressbladet har sett en bild. Handstil. Kaffehörn.
Folket ska bestämma.
Folket ska inte bestämma fel.
Under står det, med annan penna:
Definiera folket senare.
En statsvetare vid Örebro universitet, som ber att få heta Andersson i just den här artikeln, läser upp punkterna och skrattar inte.
— Det här är inte en ideologi. Det är två speglar som ställts mot varandra så att ingen behöver se sitt eget ansikte.
Han tillägger:
— Historiskt slår ytterligheter ihop när mitten är upptagen med att bilda regering. Inte för att de blivit vänner. För att de blivit ensamma.
Partiledningarna tiger på olika språk
Vänsterpartiet svarar Expressbladet med tre rader om att man samtalar brett i en turbulent parlamentarisk situation och att inga beslut är fattade.
Alternativ för Sverige svarar att man inte kommenterar intern spekulation från kvällspress och att Sverige behöver ett alternativ.
Ingen av texterna nämner den andra.
Båda mejlen slutar med med vänlig hälsning.
Det är det mest gemensamma hittills.
På nätet har loggan redan ritats
Inom en timme finns fem förslag.
En röd stjärna i en blågul cirkel.
En blågul cirkel som ätit stjärnan.
Bara texten VAS i typsnitt så neutralt att det kunde sälja försäkring.
En knuten näve som viftar med en liten flagga, som om den inte vill att någon ser den.
En tom ruta med texten logga kommer.
En grafiker i Kumla, som inte är medlem i något, har redan sålt två dekaler.
— Folk köper ironi, säger han. Sen glömmer de att ta bort den från bilen. Då är det politik.
Vad som faktiskt kan ha hänt
Ingen seriös person Expressbladet talat med tror på ett färdigt äktenskap.
Det som kan ha hänt är sämre:
Någon i ett bakrum sa vi är lika hatade av samma mitt.
Någon annan sa då kan vi väl hata tillsammans.
Någon tredje började räkna medlemmar och kom fram till att två små tal inte blir ett stort, bara ett mer förvirrat.
I trapphuset bakom Vasabron — namnet är, enligt en vaktmästare, ett olyckligt sammanträffande — möts två personer som båda bär tygkasse. Den ena har ett parti på. Den andra har ett annat.
De nickar.
De ångrar nickandet.
De tar vars en trappa.
Vaktmästaren såg det.
— Jag har sett sämre allianser, säger han. Jag har bara aldrig sett en som börjar med att båda tror att de vunnit när de förlorat samma sak.