I måndags landade ett kuvert hos 61-åriga Berit Holm i Hallsberg.
Inte en kallelse. Inte en påminnelse. En faktura.
Beloppet var 1 847 kronor. Specifikationen löd: Utebliven vårdkonsumtion, period juli–september. Tre möjliga besök. Inget nyttjat. Schablon enligt regionens beräkningsbilaga 4b.
Berit hade inte varit sjuk. Det var problemet.
— Jag ringde och sa att jag inte behövt någon. De svarade att just det är poängen, säger hon.
Sedan den 1 september räknar Region Örebro län inte bara den vård som ges. Den räknar också den vård som borde ha getts om befolkningen hade betett sig statistiskt.
Metoden kallas potentiell vårdetterfrågan.
Expressbladet har läst styrelseprotokollet, excelarket och den tre sidors fotnot som förklarar varför en frisk pensionär i Hallsberg nu är en kostnad.
Idén kommer inte från en tokig nämnd. Den kommer från ett tomt väntrum.
När höstens drop-in på vårdcentralen i Kumla gick med 34 procent outnyttjad kapacitet bad ekonomichefen om en modell som “synliggör den dolda efterfrågan”. Konsultfirman som anlitades heter Närvaro Analys AB. Deras rapport konstaterar att människor som inte kommer in “skapar ett underskott av närvaro i systemet”.
Underskottet ska täckas.
— Vård är en kollektiv nyttighet, säger regionens tillförordnade hälsostrateg Ylva Branting. Om du inte tar din del av nyttigheten ligger den kvar. Någon måste bära den.
Vad “bära” betyder i praktiken är en avgift.
Inte för ett läkarbesök. För avsaknaden av ett.
Schablonen är 612 kronor per möjligt tillfälle. Siffran kommer, enligt protokollet, från “ett viktat snitt av outnyttjad slot-tid, administrativ beredskap och den emotionella reserv som personalen håller för patienter som kanske dyker upp”.
Ingen i rummet mindes vem som räknat fram 612. Den överlevde av den anledningen.
Berit Holm är inte ensam.
På tre veckor har regionen skickat 11 400 fakturor. Den yngsta mottagaren är 19. Den äldsta är 94 och bor på ett särskilt boende där personalen redan noterar hennes puls två gånger per dygn. Ändå fick hon en post för “oanvänd geriatrisk rådgivning”.
Boendet överklagade. Regionen avslog med hänvisning till att rådgivningen funnits tillgänglig i teorin.
En man i Askersund fakturerades för en cellprovtagning han inte kunde genomgå. Han är man. I motiveringen står att kön “inte upphäver den principiella tillgången”.
Skatteverket har, enligt uppgifter Expressbladet inte kunnat bekräfta, ställt frågan om den uteblivna vården är en förmån. Regionjuristen svarade att förmånen består i att inte bli undersökt, och att det knappast kan vara skattepliktigt. Än.
På vårdcentralen i Hallsberg sitter undersköterskan Samira Ali med listan över dem som inte kom.
Hon ska inte jaga dem. Hon ska komplettera dem.
— Förut ringde vi och frågade om de mådde bra, säger hon. Nu ska jag skriva in varför de mådde för bra för att komma. Det finns tre koder. En av dem är “övrig friskhet”.
Hon visar blanketten. Längst ner finns en ruta märkt Frivillig självdeklaration av symptomfrihet. Den som kryssar i den medger att hen avstått från vård medvetet. Det sänker beloppet med 18 procent.
Ingen vet var 18 kommer ifrån. Den överlever av samma skäl som 612.
Oppositionen kallar systemet för ett “straff för att inte vara sjuk”. Regionstyrelsens ordförande kallar det för “rättvisa i efterskott”.
I ett mejl till Expressbladet skriver hen att den som aldrig belastar vården “längre inte kan räkna med att vara osynlig i budgeten”. Osynlighet, fortsätter mejlet, är en form av privilegium.
Berit Holm har inte betalat.
Hon har däremot bokat en tid.
Inte för att hon är sjuk. För att fakturan ska få något att ta ut på.
— Jag tänkte att om de ändå ska ha pengarna kan de lika gärna titta mig i halsen, säger hon.
Tiden är om tre veckor. Om hon uteblir igen tillkommer en ny post.
Den heter upprepad icke-närvaro.
Expressbladet har läst fakturamallen, konsultrapporten och den interna riskanalys där någon i marginalen skrivit: “Vad gör vi den dag alla kommer?” Frågan är obesvarad.