Sverige och Somalia byter politiker. Båda kallar det kapacitet.
Programmet heter Ömsesidigt mandat. Expressbladet har läst schemat, säkerhetsbilagan och fikalistan.
På måndag landar tre somaliska parlamentsledamöter på Arlanda. De ska sitta med i utskott, lära sig motionsskrivande och följa med på ett studiebesök hos Försäkringskassan. Samtidigt packar tre svenska riksdagsledamöter ombyten som tål damm och ett schema som enligt promemorian är ”flexibelt i förhållande till lokala beslutsformer”.
Det officiella namnet är Parlamentariskt lärandepartnerkap Sverige–Somalia 2026–2027. Det ligger som en pilothandske inuti den nya biståndsstrategin på 630 miljoner. Ingen har sagt att det är en byteshandel. Alla papper säger ömsesidighet.
– Vi har talat om institutioner i tjugo år, säger programansvarig vid Utrikesdepartementet, som inte vill namnge sig i brödtext men gärna i fotnot. Nu tar vi steget från seminarium till mandat. Man lär sig inte parlamentarism av att läsa om den. Man sätter sig i stolen.
Stolen i Stockholm har reservkraft och kaffemaskin. Stolen i Mogadishu har, enligt den svenska säkerhetsbilagan, varierande tillgång till båda.
Åtta veckor. Två riktningar. En gemensam slutrapport.
De svenska deltagarna är utvalda efter ”bredd, lyhördhet och förmåga att arbeta i miljöer med annan tidsuppfattning”. Det är Linnéa Stål (MP), klimat; Kent Ahlgren (M), näringsutskottet; och Yasmin Borgeson (S), arbetsmarknad. Ingen av dem har tidigare haft tjänstevapen i kalendern. Nu har de en larmad transfer och en tolk som också räknar släktskapsled.
På andra hållet kommer Abdullahi Nur, ledamot med ansvar för ”federal samordning”; Hodan Farah, som i den somaliska delegationens cv beskrivs som pådrivare för direkta val när säkerhetsläget tillåter; samt Yusuf Hersi, som i ett mejl till Riksdagsförvaltningen bad om att få se ”hur ni gör när ingen kommer överens och alla ändå går hem med lön”.
Det mejlet arkiverades under konstruktiv nyfikenhet.
Schemat i Sverige är tätt. Dag ett: genomgång av talarlista, jävsregler och hur man anmäler sig till en interpellation utan att klanen behöver godkänna formuleringen. Dag tre: jämställdhetsintegrering som arbetsmetod. Dag fem: studiebesök i ett trygghetsboende i Botkyrka, följt av fika med talmannen. I vecka tre ska gästerna sitta med i konstitutionsutskottet. Där ska de, enligt intern PM, ”observera hur ansvar utkrävs i ett system där ingen skjuter tillbaka”.
Schemat i Somalia är också tätt, men på ett annat sätt. Ankomst via Nairobi. Pansartransfer. Courtesy call som i utkastet är bokat till 45 minuter och i fotnoten kan komma att utsträckas i enlighet med sedvana. Observation av ett utskott som den svenska delegationen i en tidigare recce beskrev som ”beslutsmässigt även när elen inte är det”. Workshop i konsensus utan protokoll. Kvällspass: generator, te, genomgång av vem som egentligen beslutar när papperet är underskrivet.
En svensk säkerhetssamordnare sammanfattar skillnaden så här, i en bisats som inte var menad för citat:
– I Stockholm är risken att mötet blir av. I Mogadishu är risken att mötet blir av på riktigt.
Vad de ska lära sig av varandra
Lärandemålen är formulerade som om länderna vore två kommuner med olika excelversioner.
Sverige ska bidra med: budgetprocess, offentlighetsprincip, opposition som yrke, och konsten att förlora en omröstning utan att byta huvudstad. Somalia ska bidra med: förhandling under osäkerhet, mandat utan full territorial kontroll, och ”beslutsfattande där staten är en av flera aktörer i rummet”.
Kent Ahlgren (M) säger i en mejlintervju innan avresa att han ser fram emot ”att se hur man prioriterar när listan är längre än kassan”. Linnéa Stål (MP) vill studera klimatanpassning i praktiken, vilket i programtexten översatts till hur samhällen fungerar när prognosen inte håller. Yasmin Borgeson (S) har packat tre kavajer och en bok om den svenska modellen. Hon tänker lämna den som gåva. Hon har inte fått besked om den ska tulldeklareras som idé eller som papper.
Från somalisk sida är förväntningarna mer jordnära. Hodan Farah ska, enligt den gemensamma avsiktsförklaringen, ”tillgodogöra sig arbetsformer för flerpartisystem i trygg miljö”. Yusuf Hersi har redan frågat var i Riksdagshuset de äldre sitter när de inte är valda. Han fick svaret partikansli. Han nickade, enligt en tjänsteman, som om han kände igen möbeln men inte rummet.
Ingen i programmet säger att det är samma sak att vara folkvald i ett land med skattebas, tåg och tryckfrihet och att vara folkvald i ett land där parlamentets mandat nyss förlängdes för att valet inte gick att hålla. Alla papper säger att skillnaden är just poängen.
– Peer learning förutsätter inte identiska villkor, säger en handläggare på Sida. Det förutsätter vilja. Vilja har båda.
Pengarna, vakterna och fikabrödet
Pilotens budget är 14,2 miljoner kronor. Av det går 4,8 till säkerhet, eskorter och försäkringar som i avtalet kallas utökad tjänstereserisk. 1,1 miljoner är kulturell onboarding, vilket i praktiken är tolkar, klädkodspromemorior och en heldag i Stockholm om hur man säger nej utan att det blir en affär. Resten är kapacitetsutveckling, vilket är ordet man använder när två system ska sitta i samma soffa och låtsas att soffan är neutral.
I den svenska välkomstkorgen ligger knäckebröd, en grundlag i pocket och en lapp om nötter. I den somaliska välkomstkorgen, som packas i Nairobi, ligger vatten, en översättning av riksdagsordningen och en lapp om att kameror ska anmälas i förväg.
En incident är redan inplanerad som lärandetillfälle. Om den svenska delegationen försöker boka ett uppföljningsmöte klockan nio och motparten svarar att mötet är teet, ska det inte tolkas som avbokning. Det ska tolkas som metod.
Om den somaliska delegationen i Stockholm frågar vem som betalar när en ledamot röstar fel, ska svaret vara skattebetalarna. Därefter fika.
Slutrapporten är redan påbörjad
Programmet slutar i januari med en gemensam skrift: Två mandat, en riktning. Den ska läggas i båda parlamentens bibliotek. Den ska inte gå till omröstning. Den ska informera det fortsatta partnerskapet.
I utkastets sista punkt står att utbytet kan skalas upp om utvärderingen visar ömsesidig nytta. Ömsesidig nytta är ännu inte definierad. Däremot är den redan avsatt i nästa års ram.
Abdullahi Nur ska, enligt resplanen, den sista veckan i Sverige följa en budgetdebatt. Han har bett om att få sitta nära utgången. Inte av rädsla, förtydligar hans samordnare. Av vana. I ett rum där alla pratar länge är det bra att veta var dörren är.
Linnéa Stål ska den sista veckan i Mogadishu hålla ett kort anförande om grön omställning. Anförandet är skrivet på tre sidor. Det är översatt till två språk. Det är tidsatt till tolv minuter. I säkerhetsbilagan står att tiden kan kortas om rummet behöver tömmas.
Ingen på UD skrattar när de säger det. De säger det som man säger att tåget kan bli sent.
Expressbladet har läst hela avtalet. Det är vackert formulerat. Det rymmer demokrati, motståndskraft, jämställdhet, återvändande och lärande över kontext. Det rymmer inte meningen att ett land med protokoll och ett land med miliser inte är varandras spegel. Den meningen fick inte plats mellan målen.
På måndag landar de. I båda riktningarna. Sedan ska de sitta i varandras stolar tills stolarna känns som politik.