AKUT KRIS: Är det rimligt att "allmänheten" ska få förstöra våra sjötomter?
Det pågår ett tyst, men ack så brutalt krig i det dolda. Ett krig där de verkliga offren är de som tvingats slita hårdast i vårt samhälle: ägarna till strandnära fastigheter med tillhörande infinitypooler. Det är dags att vi en gång för alla talar klarspråk om den enskilt största kränkningen av den mänskliga äganderätten i svensk historia: det så kallade strandskyddet.
Nu när regeringen äntligen har börjat inse allvaret och vill reformera detta planekonomiska monster, är det dags att vi tar nästa naturliga steg. Det är dags att helt skrota idén om att ”alla” ska ha tillgång till våra kuster.
"Men var ska vi grilla vår korv?!"
Låt oss titta på det absurda scenario som utspelar sig varje sommar. En hårt arbetande entreprenör har investerat tiotals miljoner i en arkitektritad villa i Värmdös skärgård. Hen har anlagt en perfekt japansk stensättning, installerat diskreta utomhusbelysningar och köpt en helikopterplatta för att slippa fredagsköerna på Värmdöleden.
Och vad händer? Jo, tack vare det "generella strandskyddet" har en helt vanlig familj – låt oss kalla dem familjen Svensson från Farsta – laglig rätt att knalla rakt över klipporna, bara ett stenkast från den privata loungemöbeln!
De kommer där med sina sladdriga foppatofflor, ryggsäckar fulla med ljummen saft och engångsgrillar som osar tändvätska. De sätter sig på våra urberg. De tittar på vår solnedgång. Är det rimligt? Ska en person som betalat noll kronor i fastighetsskatt på denna specifika plätt få njuta av samma havsbris som någon som faktiskt har belånat sig upp till tänderna för att ha råd med den?
Svaret är givetvis ett rungande nej. Att tvingas se en främling plocka skräp eller kasta macka med naturstenar inom synhåll från ens eget bubbelbad är en form av psykiskt lidande som ingen borde behöva utstå.
Naturen mår bäst av privata bryggor
Miljövänner och andra drömmare hävdar att strandskyddet finns till för att ”skydda den biologiska mångfalden” och ”säkra tillgången till natur”. Men snälla nån. Har de någonsin sett en välskött, privat strandtomt?
Där finns inte ett enda fult, oordnat vassbälte. Det är klippt, trimmat och befriat från obehagliga småkryp och "vild natur". Genom att bygga rejäla, gjutna betongmurar, sjöbodar och rejäla bryggor skapar vi stabilitet i kustlinjen. Strandskyddet, som förbjuder detta, är i själva verket en direkt attack mot ordning och reda. Naturen blir ju mycket vackrare om man får asfaltera lite och ställa dit ett par schysta solstolar. Det vet alla som har varit i Marbella.
Dessutom, om man absolut vill se vatten så finns det faktiskt gott om offentliga badplatser. De är ofta utrustade med praktiska bajamajor och inhägnade områden där allmänheten kan trängas bäst de vill, utan att störa den naturliga ordningen. Varför ska hela Sveriges 425 000 mil strandlinje vara tillgänglig, när det räcker utmärkt med några utvalda kommunala grusstränder?
Låt oss privatisera luften också – när vi ändå håller på
Varför stanna vid stränderna? Om vi verkligen vill stimulera ekonomin och ge de välbärgade det andrum de förtjänar, borde vi även se över allemansrätten i stort. Det är dags att vi börjar ta betalt för skogspromenader och kanske sätter upp digitala tullar för den som vill andas skärgårdsluft.
Vi på Expressbladet välkomnar varmt de nya lättnaderna i strandskyddet. Men vi kräver mer. Vi vill se ett totalt förbud mot obehörigt flanerande inom en radie av minst 500 meter från varje privat brygga. De enda som ska få vistas på stränderna är de som har lagfart, eller i värsta fall de som är där för att klippa sjötomtsägarens gräsmatta.
Låt oss göra stränderna säkra igen – för de som faktiskt har råd med dem.