Pesten är tillbaka. Myndigheterna kallar det “enstaka fall”
Först kom råttorna. Sedan kom febern. Nu kommer pressmeddelandena.
Under de senaste veckorna har läkare i tre län rapporterat patienter med svullna lymfkörtlar, hög feber och en hosta som inte liknar något de sett sedan pandemin. Proverna har skickats. Svaren har dröjt. När de till slut kom var formuleringen densamma överallt: “förenlig med Yersinia pestis”. Det är det latinska namnet på pest.
Folkhälsomyndigheten vill inte använda ordet. I ett uttalande på torsdagen talas det om “en ovanlig bakterieinfektion med historisk koppling” och om “ingen allmän smittspridning i nuläget”. Nuläget är ett bekvämt ord. Det betyder att spridningen ännu inte är så stor att någon behöver avgå.
En smittskyddsläkare som Expressbladet talat med, och som inte vill ha sitt namn i tidningen, säger att det redan är för sent för den formuleringen.
– Vi har sett sekundärfall. Det är inte resenärer som kommer hem med en souvenir. Det är folk som smittats här. Man kan kalla det vad man vill. Bakterien bryr sig inte om vad vi kallar den.
Tre spår, inget svar
De första fallen kopplas till ett gods utanför en mindre ort i Mellansverige, där man under sommaren haft problem med råttor i ett spannmålslager. Ett andra kluster finns bland personal på ett äldreboende. Det tredje är en man i 40-årsåldern som varken rest, arbetat med djur eller, enligt anhöriga, “varit i närheten av någonting medeltida”.
Det är det tredje fallet som oroar. En bakterie som bara rör sig längs en känd väg kan stoppas. En bakterie som dyker upp utan väg är redan någon annanstans.
Regionerna har ändå inte gått ut med någon allmän varning. Budskapet till vården är att “ha pest i åtanke vid oklar feber och lymfkörtelsvullnad”. Budskapet till allmänheten är ingenting. Man vill inte skapa oro. Oron sköter sig själv, i väntrum och i gruppchattar där någon lagt upp ett foto på en böld och skrivit “är det här normalt”.
Historien som ingen vill läsa
Pesten är inte utrotad. Den finns i gnagarpopulationer i flera världsdelar, ger årligen ett par tusen fall, och behandlas effektivt med antibiotika om den fångas i tid. Det är den lugna versionen, och den stämmer.
Den andra versionen är att Sverige inte har ett system som fångar sådant i tid. Provtagningen är långsam. Jourlinjerna är fulla. Den läkare som på en fredagskväll tänker “det här kan vara pest” har ingen snabb väg uppåt, bara en blankett och en väntan. Under tiden hostar patienten i ett rum med sex bäddar.
– Vi är bra på att hantera det vi övat på, säger smittskyddsläkaren. Vi har inte övat på det här. Vi har övat på att säga att det inte är det här.
En pressekreterare på Socialdepartementet meddelar att man “följer utvecklingen noga” och att “det inte finns skäl för allmänheten att vidta särskilda åtgärder”. Särskilda åtgärder är också ett bekvämt uttryck. Det betyder att ansvaret, den dagen bilderna blir för svåra att förklara bort, kommer att läggas på dem som inte vidtog dem.
Expressbladet har frågat om antalet bekräftade fall. Svaret är att “siffror kommuniceras när de är kvalitetssäkrade”. Kvalitetssäkringen pågår. Råttorna väntar inte på den.