Älgjakten inställd efter att viltet begärt samråd
Kommunen kallar beslutet “inkluderande”. Jaktlaget kallar det “en älg med fullmakt”.
Ljungbykommun ställer in årets älgjakt. Beslutet togs sent i går kväll, efter att ett mejl landat i kommunalrådets inkorg med rubriken “Vi vill bli hörda innan ni skjuter”. Avsändaren uppgavs vara “Älgkollektivet i norra reviret”, och bilagan var en samrådsbegäran på tre sidor, skriven i den sorts svenska som bara uppstår när någon har gått en kurs.
Enligt handlingen, som Expressbladet tagit del av, anser älgarna att jakten saknar “meningsfull dialog”, att passkyttar “bidrar till en otrygg skogsmiljö” och att horn “inte ska tolkas som aggression utan som ett kulturellt uttryck”. De kräver dessutom ett älgombud med plats och rösträtt i viltnämnden, samt att ordet byte byts mot medaktör.
Kommunalrådet Lena Blomkvist säger att man tagit signalerna på allvar.
– Vi kan inte bara gå ut och skjuta saker som har åsikter, säger hon. Det vore otidsenligt. Vi har därför pausat jakten i väntan på en konsekvensanalys.
Konsekvensanalysen är redan beställd. Konsultfirman Höst & Dialog AB, med kontor i ett glasat vindsrum i Växjö, får 840 000 kronor för att “kartlägga älgens upplevelse av september”. I offerten ingår två workshops, en känsloslinga i terrängen och en slutrapport där ordet skott inte får förekomma.
Jaktledaren Börje Alm, 67, stod i morse vid skogsbilvägen med kaffetermos och en bössa som nu är “tillfälligt vilande”.
– I fjol sköt vi nio, säger han. I år ska vi tydligen lyssna. Jag har lyssnat på älg i fyrtio år. De säger inte så mycket. De står stilla, och sedan springer de. Det är hela deras politiska program.
Enligt kommunen är det just den tystnaden som är problemet.
– Tystnad är inte samtycke, säger viltstrategen Mirjam Söder, som anställdes i augusti för att “bredda narrativet kring klövvilt”. Hon föreslår att man i stället märker älgarna med reflexvästar och låter dem “röra sig fritt genom sitt historiska landskap”, vilket i praktiken betyder riksväg 25.
Polisen i Halland har redan flaggat för att en reflexväst på niohundra kilo inte löser kvällstrafiken. Trafikverket vill ha ett möte. Älgkollektivet har tackat ja, under förutsättning att mötet hålls i skogen och att ingen tar med sig termos, “eftersom kaffe kan upplevas som kolonialt”.
I byn är meningarna delade. På Ica sa kassörskan att det var “typiskt att även djuren ska ha en arbetsgrupp innan något blir gjort”. En pensionär vid tidningshyllan muttrade att han jagat sen 1974 och aldrig blivit inbjuden till samråd, “och jag bor här”.
Kommunen räknar med att analysen är klar till lucia. Jakten kan då återupptas, “om stämningen tillåter”. Tills vidare ligger frysboxarna tomma, och älgstammen har enligt en första observation flyttat sig tvåhundra meter närmare elljusspåret, där belysningen är bättre och där ingen ännu begärt deras legitimering.
Blomkvist avslutar med att beslutet inte handlar om jakt.
– Det handlar om vilken sorts kommun vi vill vara, säger hon. En som skjuter först och frågar sen, eller en som frågar så länge att säsongen tar slut av sig själv.
Börje Alm skruvade på termoslocket.
– Det sistnämnda, sa han. Det har vi redan.