Amerikansk kvinna hävdar att hon kan tala med sjökor – forskare avvaktar
I en kanal utanför Crystal River i Florida sitter en kvinna i en uppblåsbar båt och väntar. Vattnet är grumligt. Temperaturen ligger kring 23 grader. Efter en stund dyker en sjöko upp vid ytan, andas ut, och blir liggande. Kvinnan lutar sig fram, säger något lågt, och sjökon svarar med ett ljud som på avstånd mest påminner om en utdragen suck. Kvinnan nickar. Samtalet, säger hon, är i gång.
Kvinnan heter Diane Kessler, 52 år, och bor i en husvagn några kilometer från kanalen. Sedan tre år tillbaka hävdar hon att hon kan kommunicera med sjökor. Inte genom tecken eller genom att tolka beteenden, utan genom vad hon beskriver som ett direkt utbyte. Hon talar. De svarar. Innehållet är, enligt henne, ofta vardagligt.
– De pratar mest om vattnet, säger Kessler när Expressbladet träffar henne på en bänk vid kajen. – Om det är för kallt. Om det har kommit båtar. Om det finns sjögräs på ett ställe där det inte brukar finnas sjögräs. Det är inte filosofiskt. De är inte intresserade av oss på det sättet.
Kessler växte upp i Ohio och flyttade till Florida i mitten av 2000-talet efter en skilsmässa. Hon arbetade en tid med båtuthyrning och började så småningom guida turister som ville se sjökor. Det var under en sådan tur, vintern 2023, som hon säger att det första samtalet ägde rum.
– Det var en hona som hade en kalv. Kalven höll sig nära. Honan kom upp bredvid båten och tittade på mig. Jag sa något i stil med att det var fint väder. Hon svarade att det var för många båtar den dagen. Jag hörde det tydligt. Inte som ett ljud utifrån. Mer som om någon sa det inne i huvudet, fast med hennes röst. Eller vad man nu ska kalla det.
Hon berättade inte för någon på flera månader. När hon till slut nämnde det för en kollega blev reaktionen den förväntade. Kessler slutade guida och började i stället åka ut ensam, tidigt på morgnarna, när färre båtar var ute. Hon för anteckningar. Enligt henne har hon nu regelbunden kontakt med ett tiotal individer som återkommer till samma kanal.
En av dem, som hon kallar Marlene, ska ha uttryckt missnöje med en ny brygga som byggts längre uppströms. En annan, en hane som Kessler benämner Dennis, återkommer ofta till ämnet mat. Han ska vid ett tillfälle ha beskrivit ett område med sjögräs som ”för salt den här veckan” och rekommenderat ett annat ställe några hundra meter norrut. Kessler säger att hon senare såg flera sjökor på just den platsen.
Forskare som Expressbladet varit i kontakt med är försiktiga. Dr. Elena Vasquez vid Florida Fish and Wildlife Conservation Commission säger att sjökor kommunicerar med ljud – visslingar, skrik och lågfrekventa toner – men att det inte finns belägg för något som liknar språk i mänsklig mening.
– De har sociala beteenden. De känner igen individer. Men att de skulle föra samtal om bryggor och salthalt är inte något vi har observerat, säger Vasquez. – Det utesluter inte att Kessler upplever något. Men det är en skillnad mellan en upplevelse och en verifierbar kommunikation.
Kessler har erbjudit sig att låta forskare följa med under hennes turer. Hittills har inget sådant besök ägt rum. Hon säger att hon förstår tveksamheten.
– Jag skulle också vara tveksam. Men de säger saker som jag inte kan ha hittat på. En av dem berättade om en båt som gått på grund längre ner i systemet förra året. Jag visste inte om det. Jag kollade senare. Det stämde. Båten hade fastnat i vass. De såg det.
På frågan om vad sjökorna tycker om människor svarar Kessler att det varierar.
– De flesta bryr sig inte särskilt mycket. De vill ha varmt vatten och mat och att man inte kör på dem. Några är irriterade. En hona jag träffar ibland säger att vi luktar konstigt. Hon menar avgaserna, tror jag. Hon säger det varje gång.
Kessler har ingen förklaring till varför just hon skulle kunna höra dem. Hon har inte genomgått några medicinska undersökningar och säger att hon inte är intresserad av det.
– Det spelar ingen roll varför. De pratar. Jag hör. Resten får andra reda ut om de vill.
Under tiden fortsätter hon att åka ut. De flesta morgnar är hon tillbaka vid elvatiden. Hon skriver ner vad som sagts, datum och ungefärlig position. I en av de senaste anteckningarna, som hon visar upp, står det kortfattat: ”Marlene. För många skuggor från bryggan. Vill ligga längre ut. Dennis höll med.”
Om det är ett samtal eller något annat återstår att se. Kessler själv verkar inte särskilt upptagen av frågan. Hon ska ut igen i morgon. Vattnet är fortfarande varmt nog.