Bank kräver grannens omdöme för bolån
Bankerna skärper kreditprövningen. Nu räcker det inte med inkomst – du behöver också ett omdöme från personen bakom dörren du stirrar i golvet framför.
En storbank lanserar ”granntrygg bolåneprövning”. Utöver lönespecifikation, KALP-kalkyl och skärmdump på sparkontot ska låntagaren bifoga ett personligt omdöme från närmaste granne – helst den man inte hälsar på i hissen, men som ändå vet exakt när man duschar.
– Vi vill förstå hela människan, säger bankens presschef. – Kreditvärdighet är mer än siffror. Det är också hur du bär soporna, om du spelar musik efter 22 och om du kan säga hej utan att det känns som en konflikt.
Omdömet lämnas på blanketten ”Boendegranne – ärlig bedömning”. Skalan går från 1 till 5 i kategorierna punktlighet med återvinning, ljudnivå, hälsningsfrekvens, paketansvar och ”allmän rimlighet i vardagen”. Ett betyg under 3 i hälsning kan kompenseras med extra amortering, men inte med blommor i trapphuset – det räknas som muta.
Mäklare rapporterar kaos på visningar. Spekulanter smyger fram till grannar med tårta och öppningsrepliken ”Vi har ju egentligen hälsat mentalt”. I en förening i södra Stockholm har tre spekulanter bett samma granne om omdöme samma kväll. Grannen tar nu 400 kronor per formulär, kallar det konsultverksamhet och har momsregistrerat sig ”för säkerhets skull”.
– Jag hälsar aldrig, säger en blivande låntagare i Vasastan. – Det är princip. Nu står jag framför spegeln och säger hej tills det låter okej. Min partner filmar för att jag ska kunna bevisa ”utvecklingsresa” för banken.
Banken förklarar att grannen ska vara ”oberoende”. Det betyder att den inte får vara släkt, kollega, ex, hundrastkompis eller person man delar bilpool med. Däremot godkänns personer man delat trapphus med i minst sex månader utan att veta efternamnet. ”Digital granne” via föreningens Facebook-grupp räknas inte, oavsett hur många arga kommentarer man delat om cykelrummet.
Finansinspektionen har ”tagit del av uppgifterna” och säger att den följer utvecklingen. På frågan om det är rimligt att en främlings humör påverkar räntan svarar en talesperson att bankerna får utforma sina processer, vilket på myndighetssvenska betyder att ingen vill äga frågan innan DN skriver en ledare.
Konsumentrådgivare varnar för en ny marknad: omdömesmäklare. Appar med namn som HallHej och GrannePlus lovar matchning mot grannar som ger ”balanserade men hjälpsamma” betyg. En premiumversion erbjuder hälsningsträning i hissmiljö och ett paket med småprat om vädret som inte leder till vidare relation.
En bankkund i Malmö fick avslag efter att grannen skrivit ”spelar TV-spel ibland” och ”verkar stressad på morgonen”. Kunden överklagade internt och bifogade ett motomdöme från grannen två trappor upp, som bara träffat hen i tvättstugan. Banken svarade att tvättstugegranne räknas som sekundär referens och ger max 0,1 procentenhets ränterabatt – och bara om tvättider bokats korrekt i appen.
I Göteborg har en bostadsrättsförening infört ”omdömeskväll” en gång i månaden, där grannar fyller i blanketter under fika. Stämningen beskrivs som ”vänlig men strategisk”. Någon tog med hembakta kakor. Någon annan tog med sin advokat.
– Vi tar ansvar, säger presschefen. – Bolån är ett långsiktigt åtagande. Det är rimligt att fråga den som hör när du tappar besticken.
Expressbladet ringde upp flera grannar. De flesta ville inte uttala sig. En sa ”hej” i telefonen, vilket enligt bankens egna riktlinjer redan är ett starkt tecken på kreditvärdighet – åtminstone för den som svarade.
På bostadsmarknadsforum i Stockholm kallade en analytiker modellen ”soft social scoring med hisskänsla”. Banken avfärdar det och säger att det handlar om ”lokal kontext”. Samma analytiker noterar att sekundärmarknaden för positiva grannomdömen redan syns i slutna Facebook-grupper, där någon skrev: ”bytemöte: jag ger dig 4/5 i hälsning om du tar mina paket när jag är bortrest”.
En mäklare i Solna berättar att budgivningar nu inleds med frågan ”hur är grannen?”. Inte ”hur är lägenheten?”. I ett fall drog sig en spekulant ur efter att ha sett grannen undvika ögonkontakt i cykelrummet – vilket tolkades som låg hälsningsfrekvens och därmed högre risk.