Dagen H gick igenom. Vänsterfilen i rondellen har inte öppnat kuvertet.
Sverige kör höger sedan klockan 05.00 den 3 september 1967. I cirkulationsplatsen är klockan fortfarande 04.59.
Det börjar alltid likadant. En Volvo i innerfilen som varken ska vänster, rakt fram eller hem. Den ska bara ligga. Blinkern är släckt. Blicken är släckt. Högerfilen, den som enligt 59 år av högertrafik borde vara landets naturliga hemvist, står tom som en extra säng i gästrummet.
Bakom Volvon bildas en kö av människor som minns att Sverige bytte sida. Framför den rullar någon som aldrig gjorde det. Trafikverket kallar fenomenet “filval med historisk släpning”. Körskolorna kallar det tisdag.
Ett land som bytte sida – utom i cirkeln
Dagen H var ingen spontan känsla. Riksdagen röstade 294 mot 50. Skyltar byttes. Bussar byggdes om. Strålkastartejp revs av. Radio räknade ner. The Telstars sjöng Håll dej till höger, Svensson. Klockan fem på morgonen den 3 september 1967 körde landet över till höger sida och stannade där, i teorin.
Rondellen lyssnade inte färdigt. I flerfältsrondellen är vänsterfilen till för den som ska långt runt: tredje avfarten, vänstersväng, U-sväng, eller den som tänker byta till ytterfil innan utfart. Högerfilen är till för första avfarten och, i praktiken, för den som vill lämna cirkeln utan att korsa någon. Verkligheten är en tredje fil: den inre, eviga, oblinkade liggfilen.
– Vi lär ut att man väljer fil efter avfart, säger en trafiklärare i norra Stockholm som ber att få heta “Annika tills artikeln lagt sig”. Sedan släpper vi ut dem. Sedan ser vi dem igen. De ligger där de låg 1966, bara med bättre stereo.
Enligt försäkringsbolagens återkommande mätningar irriteras svenskar mest av tre saker i cirkulationsplatsen: ingen blinkers, fel blinkers och fel fil. Fel fil ligger stadigt på tredje plats, vilket i svensk statistik betyder att det är ett folkhälsoproblem som ännu inte fått eget kansli.
Vittnesmål från cirkeln
“Jag skulle bara höger”, säger en pendlare vid en tvåfilig rondell utanför Kista. “Han i vänsterfilen skulle också bara höger. Vi möttes i samma avfart. Han tittade på mig som om jag kom från vänstertrafikens reservlag.”
En annan, som kör samma rondell varje morgon, har slutat räkna varv. – Första varvet är information. Andra är förhandling. Tredje är sorgearbete.
Juridiken är kall. Cirkulationsplatsen är i flera domar inte en korsning utan en enkelriktad väg. Den som ligger i vänsterfil och sveper ut över högerfilen utan att se är i regel vållande. Den som redan ligger rätt i ytterfilen har, ironiskt nog, företräde även när hen valt “fel” fil. Rättvisan bor alltså ibland i högerfilen. Vanan bor inte där.
Kommunikationsminister Olof Palme satt i studion när Dagen H genomfördes. Ingen har sedan dess lyckats få samma format för momentet “byt till ytterfil och blinka höger”. Expertisen är överens. Folket är i innerfilen.
På papperet är reglerna korta. Väj för den som redan är inne. Blinka inte vänster bara för att du svänger in i en cirkel. Blinka höger när du lämnar. Välj fil efter vart du ska, inte efter var du känner dig hemma. Byt fil i tid. Titta i döda vinkeln. Om det inte går: ett varv till.
Teorispelet
På asfalten översätts detta till: kör in, stanna nästan, släpp in någon som inte ska in, glöm blinkern, stanna kvar i vänsterfilen för att “det känns som huvudleden”, och lämna sedan som om högerfilen vore en åsikt.
En kommunal trafikstrateg, som talar i bisatser, förklarar att problemet inte är okunskap utan kontinuitet. – Högertrafiken vann 1967. Vänsterfilen vann varje vardag sedan dess. Det är två olika mandatperioder.
Hon visar en skiss där innerfilen är markerad som “kulturellt skyddsvärd sträcka”. Skissen är inte antagen. Den cirkulerar.
Förslag som redan är på väg att bli protokoll
Flera kommuner har, enligt uppgifter Expressbladet inte kunnat avfärda, skissat åtgärder: en extra skylt med texten “Högertrafik gäller även i cirkel”; en annan under den: “Det här är inte 2 september 1967”; pilmarkering mot ytterfilen med samma beslutsamhet som en vaktmästare pekar mot grovsoporna; och en informationskampanj med foldrarubriken Byt fil innan du byter ämne.
En körskola i Mälardalen har börjat avsluta sista lektionen med en tyst minut i vänsterfilen. – Eleven ska känna efter om hen är där för att hen ska vänster, eller för att hen alltid stått till vänster i kön, säger läraren. – Hälften gråter inte. Det är framsteg.
Trafikverket avböjer att utlysa en ny Dagen H enbart för rondeller. “Landet bytte sida en gång. Vi kan inte ha en nationell ceremoni varje gång någon inte blinkar.”
Det som egentligen ligger i vänsterfilen
Det är inte bara filval. Det är en livshållning. Innerfilen är den som inte behöver förklara sig. Den som tänker “jag är redan i rörelse, då är jag rätt”. Den som behandlar ytterfilen som ett sidospår för människor med sämre självförtroende.
Sverige har kört höger i 59 år. Bussdörrarna sitter på rätt sida. Strålkastarna slår åt rätt håll. Skyltarna är vita där de ska vara vita. I rondellen sitter minnet kvar i ratten.
En äldre man i en beige bil, tillfrågad varför han ligger kvar i vänsterfil genom tre avfarter han inte ska ta, svarar utan att blinka: – Jag körde vänster när det var lag. Nu kör jag vänster när det är vana. Skillnaden är överdriven.
Bakom honom tutar någon som läst förordningen. Framför honom rullar cirkeln vidare, moturs, som den ska i ett högertrafikland. Han följer med. Inte ut.
Expressbladets slutsats är densamma som alltid när Sverige försöker avsluta ett projekt: omläggningen är genomförd. Implementeringen sitter fortfarande i innerfilen och väntar på att det ska bli dess tur.