Expressbladet granskar: Att tatuera in bästa kompisens namn över hjärtat är höjden av grabbig lojalitet – och inte det minsta bögigt
Det har länge funnits ett outtalat stigma i det svenska samhället. En osynlig mur som hindrat män från att visa sin sanna, platoniska uppskattning för sina bröder. Men nu blåser förändringens vindar över landets tatueringsstudios. Den senaste trenden bland landets mest testosteronstinna män är lika vacker som den är missförstådd: Att föreviga sin bästa väns namn i bläck, gärna i snirklig skrivstil, direkt över bröstkorgen.
Och låt oss klargöra en sak direkt, innan fördomarna tar över: Det är absolut inte bögigt. Det är ren, okomplicerad, svensk grabbkärlek.
Expressbladet träffar Jocke, 34, utanför en korvkiosk i mellansverige. Han knäpper stolt upp sin rutiga flanellskjorta och blottar ett rött, nygaddat hjärta. Mitt i hjärtat, omgivet av svalor och rosor, står namnet ”Ronny” i stor, elegant frakturstil.
”Folk kollar lite snett ibland på badhuset, men de fattar ingenting,” förklarar Jocke och tar en rejäl tugga av sin raggarballe med svängdörrar. ”Ronny är min bästa polare. Han lånade ut sin högtryckstvätt till mig i våras utan att ens blinka, och han ställer alltid upp när det är dags att byta bromsklossar på Volvon. Om inte det är värt en permanent hyllning på huden, vad är då det?”
Jocke menar att samhället har blivit alldeles för snävt i sin syn på manlig vänskap. Att han och Ronny brukar dricka bärs, skruva med motorer och ibland dela sovsäck när de är ute och campar i skogen för att hålla värmen, är bara praktiskt. Tatueringen är bara nästa logiska steg i deras broderskap.
”Min tjej blev lite sur först,” medger Jocke. ”Hon tyckte att jag borde ha tatuerat in hennes namn istället. Men jag förklarade för henne att tjejer kommer och går, men en polare som kan backa med släp, han är för evigt. Det har ju inget med romantik att göra. Det är mer som ett kvitto på ett riktigt bra samarbete.”
Även på landets tatueringsstudios märks det maskulina skiftet. Tatueraren "Nål-Micke" bekräftar för Expressbladet att "Bromance-gaddningar" har ökat lavinartat.
”Förr var det bara ankare, tribals eller barnens födelsedatum. Nu är det kalendrar fullbokade med killgänget. Förra veckan hade jag inne två skäggiga snickare från Örebro som tatuerade in varandras initialer i svanken. De high-fiveade genom hela sittningen. Otroligt manligt. Otroligt starkt,” berättar Nål-Micke och torkar en tår ur ögonvrån.
Tillbaka vid korvkiosken svänger en trimmad 740 in på parkeringen. Det är Ronny. Han kliver ur, ger Jocke en bastant och onödigt lång kram, och drar sedan upp byxbenet för att visa sin egen överraskning. På vaden har han nyligen låtit porträttera Jockes ansikte, komplett med en textbanderoll där det står ”Min eviga styrman”.
”Det är bara bläck, grabbar,” säger Ronny med en barsk och stenhård röst. ”Helt no homo. Vi ska ju faktiskt renovera en altan ihop till helgen.”