Humlorna flyger ändå – trots att fysiken sagt nej sedan 1934
En humla på 0,6 gram ska enligt klassisk aerodynamik inte kunna lyfta. Vingarna är för små, kroppen för klumpig, vingbelastningen för hög. Ändå lyfter den från en rapsblomma i Eldsberga, gör en lov över cykelbanan och försvinner mot Vallås som om ingenting hade hänt.
Illustrationsbild: humla på blomma. Foto: Lesekreis via Wikimedia Commons (CC0).
Myndigheterna känner till saken. De har känt till den i nittiotvå år.
Det var 1934 som den franske entomologen Antoine Magnan, tillsammans med sin assistent André Sainte-Laguë, räknade på insektsflykt med samma formler som användes för stela vingar. Slutsatsen blev att humlan inte borde kunna flyga. Räkningen var fel redan då – den antog att vingen stod still, vilket en humla aldrig gör – men meningen fastnade. Sedan dess har den vandrat genom kvällstidningar, företagspresentationer och moralkakor om att ”tro på dig själv”.
På Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp säger man nu det som borde ha sagts 1935.
– Humlan flyger. Den har alltid flugit. Den skapar virvlar över vingens framkant, vrider vingen i slutet av varje slag och dumpar lyftkraften i luften ungefär som en helikopter som bestämt sig för att vara ett bi, säger en forskare som vill vara anonym därför att ”det här ämnet drar till sig fel sorts mejl”.
Enligt samma källa slår en humla med vingarna runt tvåhundra gånger i sekunden. Vingarna är inte propellrar. De är flexibla paddlar som i varje slag bygger en minivirvel, rider på den, och släpper den bakom sig. Fasta-vinge-ekvationer från 1930-talet ser inte det. De ser en rund kropp och två små segel och drar slutsatsen att naturen fuskar.
Naturen fuskar inte. Formeln var för dum.
I Halmstad kommun finns inget beslut om att stoppa humlorna. Tekniska nämnden har inte tagit upp ärendet. En tjänsteman på miljöförvaltningen bekräftar att man ”inte har resurser att granska varje insekt mot gällande lyftnorm”.
– Om vi skulle börja med humlorna får vi ta getingarna sen, och då blir det sommar, säger hen.
På en kolonilott i Söndrum står odlaren Britt-Marie Holm, 67, med en kaffemugg och tittar på en jordhumla som just landat på en ringblomma.
– Jag har hört det där sen jag var liten. Att de inte kan. Men de kan ju. Annars hade jag inte haft zucchini.
Expressbladet har bett Transportstyrelsen om en kommentar till att ett luftfartyg utan typcertifikat dagligen opererar under 400 fot över Halland. Myndigheten svarar att humlor ”inte omfattas av luftfartslagen i dess nuvarande lydelse” och hänvisar till Jordbruksverket.
Jordbruksverket hänvisar till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket hänvisar till en broschyr om pollinatörer från 2019. I broschyren står ingenting om virvlar.
Den verkliga skandalen är alltså inte att humlan flyger. Det är att en felräkning från mellankrigstiden fortfarande används som visdomsord, medan den som faktiskt räknat om – med ostadig aerodynamik, ledande kantvirvel och en vinge som byter anfallsvinkel mitt i slaget – mest får nickanden på konferenser.
Humlan själv bryr sig inte. Den väger mindre än en sockerbit, bär pollen som om det vore en flyttkartong, och lyfter igen.
Fysiken har uppdaterats. Citatet har inte det.