I skogen utanför Boden bor Guds barn – och de har mycket att göra
Utanför Boden har en grupp byggt sitt eget lilla rike av kåtor, regler och andliga nattbesök. Ledaren Bengt hör mest av alla.
Några kilometer utanför Boden, där skogen tätnar och mobilnätet ger upp, ligger ett läger av träkåtor och presenningar. Där bor en grupp som kallar sig Guds barn. De är ett tjugotal vuxna, plus några barn som inte får prata med utomstående. Ledaren heter Bengt och presenterar sig som ”den som hör”. Han är den enda som får ha skor året runt.
Guds barn kom till skogen 2019 efter att Bengt, enligt egen utsago, fått ett tecken när han köpte falukorv på Coop. Sedan dess har de byggt upp ett liv som de beskriver som ”enkelt och rent”. I praktiken innebär det att de tvättar sig i en bäck, äter mest potatis och älg som någon skjutit utan licens, och samlas varje kväll för att sjunga sånger som Bengt skrivit. Sångerna handlar oftast om att lyssna och att inte ställa frågor.
Hierarkin och dess praktiska konsekvenser
Gruppen har en tydlig rangordning. Längst upp står Bengt. Under honom finns ”de utvalda”, som mest består av kvinnor som Bengt själv har valt. De får sitta närmast elden och behöver inte hämta ved. Längre ner finns de vanliga medlemmarna, som gör det mesta av arbetet. Allra längst ner finns ”de som fortfarande lär sig”, vilket enligt Bengt kan ta flera år.
Hierarkin märks tydligast på nätterna. Bengt förklarar att fysisk närhet är ett sätt att ”föra vidare ljuset”. I praktiken betyder det att han regelbundet besöker kåtorna hos de utvalda. De andra medlemmarna får inte störa. En kvinna som vill bli utvald måste först tillbringa en natt i Bengts kåta och ”visa att hon kan lyssna med hela kroppen”. Bengt säger att det är ett andligt prov. De flesta som gått igenom det verkar mest trötta dagen efter.
Männen i gruppen har en annan väg uppåt. De kan bli ”väktare” om de visar tillräcklig lojalitet. En väktare får bland annat vakta lägret på natten och se till att ingen lämnar området utan tillstånd. En av dem, en före detta lastbilschaufför som heter Ronny, säger att det är ett hedersuppdrag. Han tillägger att han inte har något emot att Bengt tar hand om den andliga delen.
Vardagen och de små reglerna
Dagarna följer ett mönster. På morgonen samlas alla för att höra Bengt berätta vad Gud sagt under natten. Oftast har Gud sagt att det är dags att hugga mer ved eller att någon måste åka in till Boden och köpa batterier. Efter det arbetar man. Kvinnorna lagar mat och tvättar. Männen hugger och jagar. Barnen får hjälpa till så länge de inte stör de vuxna.
Det finns regler för det mesta. Man får inte använda mobiltelefon, utom när Bengt behöver ladda sin. Man får inte äta kött som någon annan än gruppen skjutit. Och man får inte ifrågasätta varför vissa sover i Bengts kåta medan andra sover i tält. Den som ändå gör det får sitta ensam vid bäcken en dag och ”reflektera”.
En kvinna som varit med i tre år säger att hon trivs. Hon heter inte vad hon hette förut, eftersom Bengt gav henne ett nytt namn när hon blev utvald. Hon säger att det är skönt att slippa bestämma saker själv. När vi frågar om nätterna hos Bengt svarar hon att det är ”en del av vägen”. Sedan tittar hon bort mot kåtan där Bengt just nu sitter och väntar på nästa besök.
Guds barn tänker stanna i skogen. Bengt säger att världen utanför är förvirrad och att de har allt de behöver här. Det enda de saknar, enligt honom, är fler som vill lyssna. Han tar gärna emot nya medlemmar, särskilt kvinnor. Män får också komma, men de får räkna med att börja längst ner. Och med att hålla sig vakna på nätterna.