Kim Jong-un bygger fläkt för att slita jorden ur rotationen – kärnvapnen ska bli sladd
Först kallades det skördkonst. Sen ett kraftverk. Nu är det en plan för onsdag.
I Pyongyang har man slutat tala om skörden. Man talar om drag.
På en läktare, under ett rött tyg som inte rörde sig eftersom vinden inte hade tillstånd, meddelade Kim Jong-un att Nordkorea ska bygga en fläkt. Inte en fläkt för ris. Inte en fläkt för paraden. En fläkt för planeten.
Jorden roterar fel, enligt det översatta talet. Den roterar utan hänsyn till tidszonen i Pyongyang. Den roterar som om den inte läst protokollet. Det ska få ett slut.
Fläkten ska få rotationen att släppa. Först lite. Sen okontrollerat. Därefter, sade talaren, kan dygnet fastställas av den som har blad.
Ingen tog honom på allvar. Det brukar vara metoden. Sen kommer frimärket.
Varför alla skrattade, och varför skrattet fick sladd
Fysiker påpekade det uppenbara, vilket är deras enda mandat. För att putta på en planet krävs mer energi än ett land som räknar glödlampor per kvarter kan avvara. En fläkt som ska rubba jordaxeln är inte teknik. Det är en önskan med ställning.
– Det är som att vilja vända en buss genom att blåsa i kupén, sade en svensk rymdfysiker som bad att få heta “underlag”.
– Du blir röd i ansiktet. Bussen går ändå.
Pyongyang svarade med en modell i balsaträ. Bladen var bredare än en aveny. Navet var ritat som ett ansikte. Under stod: När vi slår på den slår tiden följe.
Fortfarande skratt. Sen läckte tillägget.
Fläkten ska inte gå på kol. Inte på böner. Inte på den vanliga reaktorn som redan har ett eget rykte och en egen dimma. Den ska gå på ett kärnkraftverk vars storlek “aldrig skådats”, och verket ska matas med det landet redan har i berget: kärnvapenspetsarna.
Avskräckningen ska bli ström. Strömmen ska bli vind. Vinden ska bli kalender.
Det var då skrattet bytte tonart. Inte för att någon trodde på axeln. För att någon hade börjat tro på fakturan.
Kraftverket som är större än synfältet
Officiella bilder visar en grop. Gropen är beskuren så att man inte ser kanten. Texten säger att kanten inte behövs. Ett verk som aldrig skådats ska, per definition, inte få plats i en bildruta.
Ministeriet för atomenergi och goda nyheter kallar projektet Evigt drag nummer ett. Det är både arbetsnamn och väderlek.
Idén, så som den förklaras för utländska journalister som inte släpps närmare än till en målning av gropen, är enkel i propagandans mening. Spetsarna är redan betalda. De ligger redan där. Världen har redan varit rädd för dem. Nu ska rädslan göra nytta. Återvinning, sade en guide och log som om ordet var importerat just för besöket.
Hur en vapenspets blir el i ett kraftverk av osedd storlek förklaras inte. Det är, enligt guideboken, “en intern omställning från händelse till belysning”. Ingen ritning. Ingen siffra som håller för en bänk. Bara en modelljärnväg där ett tåg lastat med röda cylindrar kör in i ett hus och kommer ut som ljus i ett annat.
Internationella atomenergiorganet har begärt tillträde. Tillträdet är beviljat i princip. Principen ligger sju mil från gropen och serverar te.
Fläkten, rent konkret, vilket den inte är
Enligt statlig television ska aggregatet stå där landet är som smalast i meningen, och som bredast i viljan. Bladen byggs i sektioner. Varje sektion bärs av skolklasser som vinkar. En sektion föll i ett reportage. Reportaget visade inte fallet. Det visade applåderna efteråt.
Målet är inte kyla. Målet är vridmoment.
Om fläkten slås på “för försiktigt” ska dygnet bara bli knuffigt. Solen går upp tre minuter för tidigt över Seoul, vilket i Pyongyang räknas som en seger i tid. Om den slås på “som det är tänkt” ska rotationen släppa, jorden slira, havet tveka och börserna öppna i fel ordning.
Ett internpapper som ingen med stämpel erkänner nämner tre lägen:
Bris. Symboliskt. Bra för vykort. Blåst. Dagen kortas. Paraden hinner mer. Okontrollerat. Kalendern blir ett förslag.
Punkt tre är den Kim Jong-un höjde rösten på. Okontrollerat, sade han, är bara okontrollerat för andra. För den som äger strömbrytaren är det tempo.
Grannarna räknar på minuter, inte på blad
I Seoul tillsattes en grupp. Gruppen ska bedöma om en fläkt kan vara ett vapen även om den mest är ett påstående. Deras första slutsats: påståendet är redan ett vapen. Deras andra: köp stearinljus ändå inte.
I Tokyo mättes fiskstim. Stimmen hade inte ändrat riktning. En minister tog det som lugn. En annan som eftersläpning.
I Peking sades att suveränitet inkluderar installationer. Sen sades att planeter är ett särfall. Särfallet är under samtal.
I Washington gick en talesperson ut och sade att Förenta staterna följer situationen. Situationen följde inte tillbaka.
I Stockholm tog UD fram formuleringen som alltid står överst i lådan: Sverige uppmanar till återhållsamhet. Återhållsamhet gäller i det här fallet både kärnstridsspetsar och stora fläktar. En handläggare tillade, inofficiellt, att Sverige har svårt att sanktionera vind.
Energimyndigheten fick en fråga om svensk beredskap för ändrad dygnslängd. Svaret blev att sommartid redan är en strid, och att man inte tänkte öppna en till.
Expertläget, den här gången med luft
En mekanikprofessor vände på ett sockerpaket och förklarade världen.
– Sätter du en fläkt på jorden och blåser på jorden, blåser jorden tillbaka på fläkten. Det är inte revolution. Det är Newton. Navet står på samma klot som luften. Du kan få lokalt oväder. Du kan få en fin parad. Du får inte en ny veckodag.
Han tystnade.
– Om de däremot spränger sig till ström i en grop av osedd storlek är fläkten inte problemet. Problemet är gropen. Fläkten är skyltfönstret. Gropen är affären.
NORDMIND-4, samma modell som nyligen läste Pippi på pixelnivå, kördes på satellitbilden av balsamodellen. Den svarade att bladen bildade ordet tisdag om man kisar. Ingen bad den köra igen.
Vad som redan fungerat, utan att jorden märkt av det
Tre saker har projektet redan åstadkommit, före första riktiga varv.
Det har gett landet en ny fiende som inte kan svara: tiden. Det har gett kärnvapnen en civil yrkesväg i talet, vilket låter som nedrustning för den som bara hör slutet av meningen. Det har gett omvärlden ett dilemma som passar i en rubrik. Tar man fläkten på allvar blir man lurad av teatern. Tar man den inte på allvar blir man lurad av gropen.
Kim Jong-un lät meddela att testkörning sker när folket är redo. Folket är, enligt samma mening, alltid redo. Strömbrytaren är inte visad. Den beskrivs som “i ett rum som roterar med ledaren”.
Sent i går kväll visade statlig tv en stillbild av moln. Molnen stod still. Speakern sade att det var respekt.
Under stillbilden rullade texten som alla nordkoreanska projekt slutar med, och som Expressbladet numera känner igen även när det gäller planeter:
Framstegt är oåterkalleligt. Vinden följer.
Jorden följde inte. Den gick ett varv till, som vanligt, och drog med sig både gropen, läktaren och frimärket. I Kalkberga, i Rosenbad och i Kista gick någon och släckte en lampa ändå. Inte för axeln. För räkningen.