Kommunister lanserar grötomslag mot regnbågsångest – självbefläckelse utpekas som kollektiv befrielse
I en fuktig källarlokal bakom Folkets Hus i Andersstorp samlas de varje torsdag. De kallar det ”studiegrupp”. Resten av världen skulle kalla det något annat. På bordet står en skål ljummen havregrynsgröt, en regnbågsfärgad plastflaska med handdesinfektion och en stapel gulnade pamfletter från 1974. Luften luktar våt ull och dåligt samvete.
– Grötomslaget är inte bara en kompress, säger sammankallande Kajsa Lindgren, 41, tidigare kommunsekreterare och nu heltidskommunist. Det är en dialektisk handling. Gröten omsluter det sårade. Precis som proletariatet en gång omslöt kapitalet. Fast nu omsluter vi oss själva. Och varandra. Lite.
Enligt det interna dokumentet som Expressbladet fått ta del av – ”Mot ångestens borgerliga individualisering” – föreslår gruppen att ångest inte ska medicineras, samtalas bort eller ens erkännas som privat. Den ska i stället ”kollektiviseras genom regnbågsritualer och självbefläckande praxis”.
Regnbågen, förklarar Lindgren, är inte längre bara en symbol. Den är ett taktiskt instrument. Man ska bära den, projicera den, äta under den och i vissa fall ”låta den falla över det egna underlivet som en påminnelse om att ingen kropp tillhör kapitalet”. Självbefläckelsen beskrivs i dokumentet som ”en lågintensiv strejk mot den reproduktiva arbetsdagen”. Man gör det ensam, men tänker på kollektivet. Eller gör det i grupp och tänker på sig själv. Båda är godkända.
En deltagare, som vill vara anonym och presenterar sig som ”kamrat Röd”, berättar att hen testat metoden i tre veckor.
– Först kände jag mig bara klibbig och ledsen. Sen började jag se mönster i gröten. Nu när jag får ångest tar jag en handfull, lägger den på bröstet, tänder en regnbågslykta och… ja. Det blir inte bättre. Men det blir mer vårt. Och det är väl poängen.
Kritiker inom den bredare vänstern har redan reagerat. En före detta medlem skriver på en intern chatt att ”det här är precis sådant som får folk att rösta på Moderaterna”. En annan påpekar att gröten tenderar att mögla i de gemensamma källarförråden och att ingen vill ta ansvar för städningen, vilket i sig skapar ny ångest.
Kommunstyrelsen i Andersstorp har ännu inte tagit ställning. En tjänsteman uppger att man ”följer utvecklingen” men att man i nuläget inte planerar att subventionera havregryn till självbefläckande studiegrupper. Däremot har man beviljat bidrag till en regnbågsmålning av den kommunala cykelbanan, vilket gruppen ser som ett viktigt första steg.
– Vi tar det vi kan få, säger Lindgren och rör i skålen. Gröten kallnar fort. Precis som revolutionen om man inte håller den varm.