Om den ofrånkomliga svårigheten att etablera ett mänskligt samhälle i sjöar
Att bygga ett fungerande samhälle under vatten låter visionärt tills man börjar räkna på mark, transporter, avlopp och invånarnas andning.
Att anlägga ett fullvärdigt mänskligt samhälle i en sjö utanför Åre är, som alla seriösa samhällsbyggare vet, ett projekt fyllt av tekniska och sociala utmaningar. Det är inte bara en fråga om att “tänka utanför boxen” – det är att tänka under ytan, med alla de begränsningar detta medför. Här följer en kort, saklig genomgång av de mest uppenbara hindren.
För det första är marken, eller snarare frånvaron av densamma, ett återkommande problem. Allt man försöker bygga tenderar att antingen sjunka, flyta iväg eller sakta men säkert lösas upp. Det är svårt att få till en stabil infrastruktur när fundamenten består av dy, lera och enstaka döda grenar. Stadsplanering blir i praktiken en fråga om att gissa var nästa hus dyker upp efter nästa storm.
Sedan har vi grannarna. Fiskar är, med all respekt, inte de mest engagerade samhällsmedborgarna. De bildar sällan bostadsrättsföreningar, de betalar ingen skatt och de har en tendens att äta upp både korrespondens och småbarn som råkar ramla ur vagnen. Att få till en fungerande demokrati med en befolkning som inte kan hålla i en penna – och som dessutom andas genom gälar – är en pedagogisk utmaning av rang.
Kommunikation och transporter är också besvärliga. Posten flyter runt planlöst, bussar fungerar dåligt under vatten och det är svårt att få till en fungerande kollektivtrafik när hälften av resenärerna hela tiden riskerar att bli uppätna av gäddor. Dessutom är det notoriskt svårt att få till en bra wifi-uppkoppling när alla routers hela tiden fylls med vatten.
Matförsörjningen är i bästa fall ensidig. Det går att leva på fisk, alger och enstaka drunknade insekter, men det är svårt att bygga upp en matkultur med restauranger, matkassar och foodtrucks när allt man kan erbjuda är “färsk abborre, serverad där den fångades”. Odling kräver antingen flytande öar eller en absurd mängd dykning, och båda alternativen har sina nackdelar.
Till detta kommer de sociala aspekterna. Det är svårt att arrangera sommarfester, grillkvällar och föreningsliv när alla deltagare måste hålla andan eller bära med sig syrgastuber. Barnomsorg är en utmaning – förskolan tenderar att flyta iväg – och det är nästan omöjligt att få till en fungerande skola när eleverna hela tiden försvinner upp mot ytan.
Det finns fler problem. Vattenståndet ändras, isläggning på vintern komplicerar tillvaron, och det är genuint svårt att få till en fungerande avloppslösning utan att förorena hela bostadsområdet. Listan kan göras lång.
Till sist bör nämnas att förmågan att inte kunna andas är också ett litet problem.