SPORTEN STYR VÄRLDSMARKNADEN
Koppar, vete och litium rör sig inte längre med konjunkturerna. De rör sig med offsidelinjen.
ZÜRICH/LÄKTAREN. Råvarupriserna har slutat lyssna på centralbanker, skördar och krig. De lyssnar på domaren. En genomgång som Expressbladet lät göra av terminerna för koppar, vete, nickel och fryst apelsinjuice visar att de största utslagen de senaste arton månaderna inte sammanfaller med räntebesked, utan med hörnor, varningar och ett avgörande där någon låg och grät på gräset.
– Marknaden är sentiment, säger en handlare i London som bett att få vara anonym eftersom hans chef tror att han tittar på Bloomberg. Och sentimentet är numera en mittfältare som blir utbytt i minut sextio.
Mekanismen är enkel, och därför farlig.
När ett stort lag vinner stiger riskaptiten. Någon i publiken köper en kopparfuture för att fira. Någon annan ser köpet, tror att det är Kina, och köper tio till. Inom en timme har en avslutad hörna i Madrid flyttat priset på katodkoppar mer än en strejk i Chile. Förlorar laget faller samma kontrakt, eftersom firandet uteblir och den första köparen ångrar sig på väg hem.
Vete är värre. Expressbladet kan i dag avslöja att priset på höstvete i Chicago tre gånger i höst rört sig i takt med ett allsvenskt bottenlag. Inte för att laget exporterar spannmål. För att deras supportrar, vid förlust, köper bullar. Många bullar. Kvarnarna märker det först som ett lokalt ryck, sedan som en global notering, och till sist som en analytiker som på fullt allvar skriver mjuk efterfrågan i norra Europa efter sent mål.
Litium följer motorsporten. Varje gång ett stall byter däckstrategi omprövar batteritillverkarna sina lager. Inte för att däcken innehåller litium. För att ingen längre vågar säga att de två sakerna saknar samband, ifall de har det.
Olja är det enda som fortfarande låtsas vara vuxen. Ett fat Brent rör sig med lager, OPEC och vinter. Sedan kommer en straff i förlängningen, och fatet gör ett skutt på sjuttio cent som ingen i rapporten kan förklara utan att nämna straffläggaren vid namn. De nämner honom inte. De skriver geopolitisk premie.
Konsekvenserna märks redan i butik.
En påse makaroner i Halmstad kostade i tisdags fyra kronor mer än i måndags, enligt en handlare som själv skyller på en sen kvittering i Italien. Kaffet fluktuerar med sydamerikanska lag som inte spelar i Sverige men vars resultat ändå läses upp i personalrummet på rosteriet. Guld, som borde vara tryggt, steg i förra veckan för att en målvakt räddade en straff och föll dagen efter för att samma målvakt gav en intervju där han sa att han hade haft tur.
– Vi prissäkrar mot väder och krig, säger en inköpare på ett svenskt livsmedelsbolag. Mot sport har vi inget instrument. Man kan inte köpa en option mot att någon blir utvisad.
Centralbankerna är medvetna om problemet och har valt att kalla det tillfälligt. En tjänsteman vid en europeisk institution, som svarade på mejl med en mening och en emoji, skriver att råvaror på sikt återgår till fundamenta. På frågan vad fundamenta är numera dröjde svaret. Sedan kom: Det som händer efter slutsignalen.
Expressbladet har talat med en pensionär på Storgatan, som följer både vete och Allsvenskan.
– Förr visste man varför mjölken blev dyr, säger han. Nu får man vänta på highlightsen.
Han har rätt. Terminerna stänger inte när börsen stänger. De stänger när domaren blåser. Och ibland, om det ligger ett lag och gråter, stänger de inte alls.