Staffanstorp lägger ner
Framtidens kommun har beslutat att den inte längre har någon framtid. Invånarna uppmanas att packa, släcka och sluta vara en kommun.
STAFFANSTORP. I ett extra sammanträde som enligt uppgift varade i fjorton minuter, tre kaffepausar och ett kort samtal med Kronofogden har Staffanstorps kommunfullmäktige beslutat att lägga ner kommunen och begära sig i konkurs.
Beslutet togs enhälligt. Det vill säga: de som var kvar röstade ja. Två ledamöter hade redan åkt till Ikea i Malmö för att titta på hyllor. En tredje trodde att mötet gällde om gatlyktorna skulle släckas klockan elva eller halv tolv.
I protokollet, som Expressbladet tagit del av i form av ett skrynkligt A4 med kaffering, står det kort: ”Verksamheten avvecklas. Kommunen har gjort sitt. Tack för oss.”
Det är, enligt jurister Expressbladet ringt i all hast, inte så det brukar gå till. Kommuner kan gå dåligt. Kommuner kan höja skatten. Kommuner kan skylla på staten. Kommuner brukar däremot inte släcka skylten, sätta upp en lapp på dörren och gå hem.
Staffanstorp har nu gjort just det.
”Vi vann så hårt att det inte fanns något kvar att vinna”
Bakgrunden, som den berättas på ICA i centralorten, är en blandning av triumf och trötthet. Kommunen har i åratal kallat sig framtidens kommun. Den har haft reklamfilm, vision, varumärke och en hemsida som lät som om nästa iPhone skulle släppas i Hjärup.
Sedan kom valet. Ett enda parti fick mer än varannan röst. På stan hördes suckar av både lättnad och tomhet.
– När man har vunnit färdigt, vad gör man då? sa en man i dunväst vid brödavdelningen. Man kan ju inte hålla på och vara kommun i evighet bara för att blanketten finns.
En kvinna med hund i koppel nickade.
– Först skulle vi inte vara Malmö. Sen skulle vi inte vara Lund. Sen skulle vi inte vara som de andra. Nu är vi inte ens oss själva. Det är konsekvent, om inte annat.
En anonym tjänsteman, som mötte Expressbladet bakom återvinningsstationen och bad att få kallas ”Björn från plan”, förklarade saken mer tekniskt.
– Vi har förbjudit, utrett, skyltat, bunkrat, filmats och förklarats. Budgeten gick ihop på pappret. Viljan tog slut i verkligheten. Det är en klassisk likvidation, fast med kommunvapen.
Konkursboet: en slätt, en känsla och en bunker i fel kommun
Vad som ingår i konkursboet är ännu oklart. Tillgångarna sägs bestå av åkermark, villor i raka rader, en medeltidsinspirerad stadsdel som ser ut som om den byggdes av någon som sett riddare på tv, och en arkeologisk plats där det en gång hände saker långt innan någon kom på idén att ha kommunfullmäktige.
Dessutom finns en bunker. Den står inte i Staffanstorp. Den står i en grannkommun, köpt och rustad för miljonbelopp, ungefär som när man köper en extra frys till sommarstugan och ställer den hos svärföräldrarna.
– Bunkern följer inte med, säger en källa på räddningstjänsten. Den tillhör liksom… stämningen. Och stämningen är konkurs.
Skolorna ska enligt ett internmejl ”köras tills mjölken i kylen tar slut”. Biblioteket håller öppet om någon kommer med egen nyckel. Simhallen stängs ”av principiella skäl, vattnet är kommunalt”.
Kommunvapnet har redan dykt upp på Blocket under kategorin Övrigt / Begagnat. Rubriken: ”En ägd kommun, rökfri, nyligen valsedlad. Bud från 50 kronor. Hämtas i Skåne.”
Grannarna vill inte ärva
Lunds kommun, som i vanliga fall gärna pratar om tillväxt, meddelade i ett mejl med ämnesraden ”Nej tack” att man inte tar emot en hel kommun i konkurs. ”Vi har redan studenter, cyklar och en känsla av att vara klokare. Det räcker.”
Malmö svarade kortare: ”Vi har förorter. Vi behöver inte en till som precis har slutat.”
Svedala ska ha frågat om det fanns någon rabatt. Burlöv undrade om man fick välja bara de bitar som ligger närmast Ica Maxi. Eslöv ville först ha tillbaka bunkern, sedan inte, sedan kanske om någon annan betalar elen.
Sveriges Kommuner och Regioner ska ha hållit ett krismöte. Enligt uppgifter från en person som ”bara skulle hämta en banan i köket” landade slutsatsen i att det inte finns någon blankett för detta.
– Man kan slå ihop kommuner, sa en röst i högtalartelefonen. Man kan inte slå ihop en kommun med ingenting. Det blir bara ingenting, fast med fakturaadress.
Invånarna övar på att sluta finnas
På pizzerian i centrum serverades i går extra ost till alla som kunde visa giltig kommunal räkning. Ägaren, som sett både hög- och lågkonjunktur passera genom ugnen, var pragmatisk.
– Folk ska äta även utan kommun. Tomat såsen är densamma. Det är bara skylten utanför som blir konstig. Välkommen till ett område. Det säljer sämre.
Utanför skolan stod en flicka i åttaårsåldern med ryggsäck.
– Fröken sa att vi kanske blir Lund. Eller bara Skåne. Eller att mamma får skriva ”övrigt” på blanketterna. Jag bryr mig inte så länge rutschkanan får vara kvar.
Hennes pappa tittade på kommunhuset, där någon redan täckt över ordet kommun med silvertejp så att det bara stod Staffanstorp kvar, som ett efternamn utan släkt.
– Vi flyttade hit för att det skulle vara lugnt, sa han. Nu är det så lugnt att det inte finns någon som ansvarar för lugnet. Det är ett slags lyx det också. Dyrt, men avslaget.
Kronofogden, EU och en man i reflexväst
Kronofogden har, enligt flera samstämmiga uppgifter, bett att få återkomma. Myndigheten är van vid företag, båtar och personer som köpt för mycket på avbetalning. En hel kommun som själv ringer och säger att den vill upphöra är nytt.
Bryssel ska ha skickat en förfrågan om Staffanstorp fortfarande är en NUTS-region. Ingen i Staffanstorp visste vad det betydde. En vaktmästare gissade på nötter.
Vid infarten mot Hjärup stod i morse en man i reflexväst och tejpade över en skylt. Han ville inte uppge namn, bara att han ”jobbar tills någon säger att jobbet inte finns”.
– Först tar man ner Välkommen till Staffanstorp. Sen tar man ner Staffanstorp. Sen står det bara Välkommen till. Det är faktiskt ganska vackert. Som en kommun som äntligen slutat lova saker.
Vad händer nu?
Ingen vet. Det är poängen.
Enligt den mest spridda teorin på Facebook-gruppen Vi som bodde i Staffanstorp innan det var slut kommer postnumren att leva kvar ett tag, ungefär som när en butik lägger ner men kvittorullen fortfarande finns i lådan. Skatten upphör när sista avi är betald. Sophämtningen kör en extra runda ”av gammal vana”.
En mer pessimistisk teori gör gällande att hela slätten bara blir ett tomrum mellan Malmö och Lund, ett slags kommunalt ingenmansland där man får skotta sin egen snö och skämmas på egen hand.
En mer optimistisk teori, framförd av en man med termos vid busshållplatsen, är att det här är framtiden på riktigt.
– Tänk er, sa han. Inga nämnder. Inga mål och indikatorer. Inga broschyrer om vem vi är. Bara hus, åkrar och folk som går till jobbet. Det var väl så det började. Innan någon kom på att man måste heta något.
I skrivande stund lyser fortfarande några fönster i kommunhuset. I ett av dem sitter en skrivare och matar ut samma sida om och om igen. Där står det:
Organisationsnummer: under avveckling
Besöksadress: ingen
Telefon: svarar inte
Framtid: nej
Expressbladet ringer tillbaka i morgon. Om någon då fortfarande lyfter luren är det antingen en människa – eller bara vanan som inte har förstått att den också är i konkurs.