Sveavägen 68 svettas. Inte av arbete.
De förlorade väljarna, vann nyckeln och kallar det seger. Expressbladet har stått i stanken utanför port 68: Coop-tårta, alkoholfritt bubbel och en partiledare som måste tvätta händerna i någon annans skandal.
STOCKHOLM. Det doftar diskmedel, marsipan och lögn på Sveavägen i dag. Inte den stora lögnen. Den lilla, den svenska, den som smörjs in med ordet ödmjukhet tills den glänser.
Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan vanligt folk fick rösta. 28,02. Minus åtta mandat. Magneten Magdalena tappade åtta förtroendeenheter på en månad — ju mer hon syntes, desto mer såg folk apparaten bakom. Sen bar de in fyra tårtor från Coop och utropade ny riktning, som om en prinsesstårta kunde dölja att partiet krympt till ett väntrum för andras krav.
Gp
De vann inte Sverige. De vann ett oavgjort som Tidö tapetserade bort. SD backade. Kristersson gick. S tog segerpausen i ett hus som luktar mer omklädningsrum än folkrörelse.
Segern som måste ätas med handskar
176 mot 173. Tre mandat. Det är inte ett mandat. Det är en hostning. En ledamot med magsjuka, en C-ledare som hittar en princip i kaffekön, ett kryss i Dalarna som NOA inte gillar — och hela den nya riktningen ligger på golvet som en tårtbit någon trampat på.
Andersson fick sonderingsuppdraget. Med ödmjukhet, sa hon. Ödmjukhet är S-kansliets ord för: vi har ingen egen majoritet, ingen egen historia att peka på, och den enda partnern som gick framåt just nu utreds för att ha kört väljare till vallokalen med färdigt kryss i fickan.
Expressen
I förmiddags tvingades hon stå i riksdagen och säga »väldigt, väldigt allvarligt« om ett fusk hon inte äger men måste sova med. Två V-namn. Time out. Riksenheten mot korruption. Och på Sveavägen 68 sitter samma människor som i går skålade i bubbel utan alkohol och låtsades att 28 procent var en kallelse.
Det är inte allvar. Det är en gisslankommunikation. Hon kan inte dumpa V. Hon kan inte krama V. Hon kan bara svettas V.
Huset där orden går i cirkel tills de dör
Lyssna på fraserna som läcker ut genom porten. Ny riktning. Hålla ihop landet. Breda samarbeten. Partitaktiken åt sidan. Det är inte politik. Det är en lapp som suttit fast på kylskåpet sedan 2014 och kopierats till varje kris.
Ny riktning: vi backade, men de andra backade fulare.
Hålla ihop landet: släpp in Nooshi i ministären utan att C går ut genom fönstret.
Breda samarbeten: vi tar V:s mandat och C:s dygd och hoppas att ingen räknar efter.
Ödmjukhet: sluta titta på procenten.
Tobias Baudin sa att det skulle bli knöligt. Knöligt är när avtalet hakar upp sig. Det här är när partisekreteraren redan i valvakan såg att segerbuketten innehöll nässlor, och valde att le mot kameran ändå.
SSU:s ordförande sa det rakt ut på måndagen, på samma trottoar: vi hade velat ha bättre siffror. En ungdomsförbundare med mer ryggrad än hela kommunikationsstaben. Sen slätades det över, som man slätar över en fläck på en vit skjorta man tänker ha på sig i Rosenbad.
Andersson, magneten som släppte
Hela valrörelsen var ett personvarumärke. Rösta på Magdalena. Stark statsminister. Den sortens kampanj man kör när partiet inte längre tål att synas. Sen syntes hon. Förtroendet föll. Inte som en skandal. Som en sanning som droppar: det här är inte 1994, det här är inte Palme, det här är en före detta finansminister som talar om vanligt folk med en kalkylators pauser.
Nu ska hon bilda regering med tre partier som inte står ut med varandra, på ett mandatunderlag som ryms i en ficka, medan en förundersökning tickar i det parti hon behöver mest. Comeback, kallar de det. En comeback är när man reser sig. Det här är när man kryper in i Rosenbad på någon annans röster och hoppas att gardinerna är tjocka.
Vad som faktiskt händer bakom glasdörren
Expressbladet har inte fått komma in. Vi behöver inte. Huset läcker som en S-kongress efter midnatt.
Whiteboards ritas om varje timme. Kolumn ett: saker vi kan säga. Kolumn två: saker som är sanna. Kolumn två rymmer 28 procent, V-fusket, C:s röda linjer, att tårtan var från Coop och att ingen riktigt vet vem som ska bli näringsminister om Thand Ringqvist får välja. Kolumn ett rymmer ödmjukhet.
Pressekreterarna går ut med brickor. Förr bars tårta. Nu bärs tystnad. »Ingen kommentar utöver det som sagts.« Det som sagts är ingenting, upprepat tills det låter som ansvar.
Inne vid fönstret mot Sveavägen sitter någon och räknar till 175. Inte ja-röster. Nej-röster man har råd med. Negativ parlamentarism är S nya kärleksspråk: ni behöver inte gilla oss. Ni behöver bara inte fälla oss. Det är inte ett samhällsprojekt. Det är en överlevnadsinstinkt i kostym.
Sista bilden från porten
Någon torkar glasdörren igen. Det hjälper inte. Ångan kommer inifrån.
Sveavägen 68 har det rejält svettigt för att partiet som en gång var ett land nu är ett rum. Ett rum med för kort soffa. V i ena änden, C i andra, MP på armstödet och Magdalena i mitten som ska låtsas att det är en regering och inte en gruppterapi med ministerbilar.
De bar in segern i pappkartong från Coop. De skålade utan alkohol. De sa ny riktning med 28 procent i ryggen. Sen knackade verkligheten på — med en förundersökning, två röda linjer och tre mandat luft.
Ingen nåd. De har redan gett sig själva avlatsbrev. Expressbladet ger dem temperaturen.
Huset svettas. Inte av arbete. Av att ha vunnit precis så tunt att segern redan är en skuld.
Ingen nåd — facit
28,02 % — sämsta S-valet. Kallas seger för att någon annan backade mer.
3 mandat — avståndet mellan Rosenbad och extra val.
4 tårtor från Coop — arbetarrörelsens nya baslivsmedel.
0 egen majoritet — resten är Nooshi, Elisabeth och en bön.
Text: Expressbladets utsände. Ingen pressekreterare släppte in oss. Vi tackar porten.