Sverige har slutat äta mat
Ny folkrörelse i badrumsskåpet: elva piller före tandborsten, ashwagandha i müslin och magnesium mot äktenskapet. Expressbladet har tittat i skåpet. Det tittade tillbaka.
Klockan är 06:41 i en lägenhet i Örebro. Kaffet är inte bryggt. Mackan är inte smörad. Däremot har redan zink, D-vitamin, omega-3, ashwagandha, lejonman, magnesiumglycinat, kreatin, kollagen, en grön sörja som heter Forest Consciousness och en tablett som enligt burken ska ge ”manlig närvaro” passerat strupen. Tandborsten väntar. Den är det enda i badrummet som inte lovar extra energi.
Så ser tisdagsmorgonen ut i allt fler svenska hem. Inte med havregrynsgröt. Inte med en banan. Med en plastburk som rasslar som ett kasino för folk som slutat lita på mat.
Expressbladet kan i dag berätta att kosttillskott inte längre är ett komplement. Det är frukosten, identiteten och i vissa fall hela personligheten. Den som förr sa ”jag tränar” säger nu ”jag protokollar”. Den som förr hade en apelsin i väskan har nu en dosett som ser ut som en ammunitionslåda för småfåglar.
– Jag tar bara det kroppen saknar, säger Felix, 29, systemutvecklare. På bordet framför honom står sexton burkar. En av dem heter Night Repair Gut Fog. En annan heter Focus but Make It Nordic. – Kroppen saknar tydligen väldigt mycket, konstaterar han. – Speciellt sedan jag slutade laga lunch.
”Jag tar bara det kroppen saknar. Kroppen saknar tydligen väldigt mycket.”
Felix, 29, systemutvecklare med sexton burkar
Burken som åt folket
Sverige har alltid varit ett land för folkrörelser. Först kom nykterheten. Sen kom löpartiden. Sen kom surdegen. Nu kommer pillret. Skillnaden är att de tidigare rörelserna krävde att man avstod, sprang eller bakade. Den här kräver bara att man sväljer och sen känner sig lite överlägsen i kön på Ica.
I butikshyllan har kosttillskotten trängt undan både russin och sans. Där det förr stod en burk C-vitamin för folk som var förkylda står det nu en vägg av svampkaffe, ”adaptogener”, elektrolyter för människor som sitter still, och något som kallas bovine colostrum – vilket är ett fint sätt att säga att någon mjölkat en ko som nyss fått kalv och sålt det till en kille i linneskjorta.
Branschen talar gärna om vetenskap. På baksidan av burken står det ”studier visar”. När Expressbladet ringer och ber att få se studien visar det sig ofta att studien är gjord på tre möss, en intern praktikant och en PowerPoint. Mössen mådde ungefär likadant. Praktikanten slutade.
– Det är ett extrakt av ett extrakt av en känsla, säger docent Irma Vessla, toxikolog, samma kvinna som förra veckan tvingades uttala sig om rökta banansträngar. Hon ser trött ut. – Människor vill ha en knapp. Mat är långsam. En tablett är en knapp. Att knappen inte är kopplad till något är en detalj man kan ta ett tillskott mot.
Ashwagandha mot allt, inklusive ashwagandha
Det finns ett örtnamn som just nu gör mer nytta i svensk marknadsföring än i indisk folkmedicin. Ashwagandha. Det låter som en karaktär i Sagan om ringen och säljs som lösning på stress, sömn, libido, fokus, ”inre vinter” och det faktum att du har för många möten.
Influencern Saga Zellkraft, 26, dricker den i kaffet, pudrar den över yoghurten och har den i en roll-on hon stryker bakom öronen ”för nervsystemet”. På frågan om hon ätit vanlig middag de senaste tre dagarna tänker hon länge.
– Jag hade en smoothie med kollagen, macapulver, blå spirulina och en banan, säger hon. – Bananen var mer för texturen. Strängarna tog jag bort. Jag har hört att folk gör konstiga saker med dem.
Zellkraft säljer också ett eget pulver. Det heter Jordmån. Innehållsförteckningen är längre än hyresavtalet. En skopa kostar ungefär lika mycket som en sopplunch och smakar som om någon dammsugit en hälsokostbutik och löst upp påsen i havremjölk. I recensionerna skriver folk ”game changer”. Ingen kan säga vilket spel som ändrades.
Magnesium, äktenskapets sista förhandling
Om ashwagandha är religionen är magnesium bönen man ber när religionen inte räcker. Sömnproblem? Magnesium. Ryck i ögat? Magnesium. Gräl om vem som skulle diska? Magnesium, och sen diskar ingen.
– Vi tog magnesiumglycinat i tre månader, säger Maja, 34, i ett radhus. – Sen tog vi magnesiumtaurat. Sen citrat. Sen ett pulver som löstes i vatten och smakade som en idrottsplats. Äktenskapet är kvar. Disken också. Däremot har vi ett badrumsskåp som ser ut som ett apotek efter en explosion.
Hennes sambo Niklas nickar. Han tar kreatin ”för hjärnan”, trots att han jobbar med fakturor. – Det är evidensbaserat, säger han. Han uttalar evidensbaserat som andra uttalar amen.
Grannen Siv, 71, har tittat in genom köksfönstret. Hon känner igen lukten av Chiquita från en annan historia, men nu är det något annat. – Förr rökte ungdomen bananer, säger hon. – Nu äter de skogen i pulverform. Jag vet inte vilket som är värst. Åtminstone bananen var en banan.
Apoteket, gymmet och det lilla samvetet
På apoteket står de i kön med samma blick som folk förr hade hos Systembolaget: en blandning av skam och förväntan. Skillnaden är att här får man ett leende och en påse som rasslar. Farmaceuten frågar artigt om de tar några andra läkemedel. Svaret är alltid ”nej, bara tillskott”, vilket är ett ja med bättre belysning.
På gymmet är det värre. Där är tillskott inte hälsa. Där är tillskott utrustning. Proteinpulvret har länge varit den accepterade släkten. Nu har kusinerna flyttat in: EAA, BCAA, ZMA, pre-workout som smakar godis och får pulsen att tro att någon jagar en i omklädningsrummet. En kille i spegeln tar en skopa, tittar på sig själv och säger ”let’s go” till en biceps som inte svarar.
– Pre-workout är som att be kaffet slåss, säger en personlig tränare som ber att få heta bara ”Coach”. – Folk tar den, står still i mobilen i tjugo minuter och undrar varför hjärtat vill fly. Jag rekommenderar att de sover. Det är ett tillskott som inte går att sälja i påse. Därför tar ingen det.
Studien, den eviga
Varje tillskott föds med en studie. Studien är alltid ”lovande”. Den är alltid ”preliminär”. Den är alltid gjord någonstans där man kan få fram en graf som pekar uppåt om man zoomar in tillräckligt.
Livsmedelsverket skriver i ett mejl till Expressbladet att kosttillskott ”kan fylla luckor vid konstaterad brist” och att ”mer inte automatiskt är bättre”. Det är den tråkigaste meningen som skrivits i Sverige sedan någon försökte förklara ränta-på-ränta på ett föräldramöte. Därför läser ingen den. De läser burken i stället. Burken har färger. Burken har en man som ser ut som om han sover åtta timmar och aldrig läst mejl.
En talesperson för en större nätbutik säger att de ”bara säljer det folk vill ha”. Det är en affärsmodell som också fungerar för fyrverkerier, dietböcker och politiska utspel. – Vi har en avdelning som heter Longevity, säger hen. – Den växer fortast. Folk vill leva längre. Helst utan att behöva göra tisdagen längre.
Barnet, gummitablettens offer
Även barnen är med. Multivitamin i björnform. D-vitamin som smakar godis. Omega-3 som gömts i en kapsel så att ingen ska behöva känna fisken. Föräldrar som själva tar fjorton piller tycker att det är ansvarstagande att ge barnet två. Barnet tycker att det är lördag.
– Min son frågade om vi inte kunde ta bara godiset, säger en mamma i kön. – Jag sa att det är vitaminer. Han sa att vitaminer är godis som ljuger. Jag visste inte om jag skulle skälla eller ge honom en byrå.
Vad som faktiskt händer i kroppen
En del tillskott behövs. Det ska sägas innan någon ringer och skäller. D-vitamin i november i Örebro är inte en livsstil. Det är geografi. Järn vid brist är inte woo-woo. B12 om man inte äter animaliskt är inte en trend. Problemet är inte pillret. Problemet är att pillret har blivit hela tallriken, hela vilan och hela förklaringen till att tisdagen känns som en tisdag.
Docent Vessla suckar. – Ni kommer att kissa ut det mesta. Bokstavligen. Sverige har världens dyraste urin. Det är gult, det är stolt, och det har kostat 489 kronor plus frakt. Levern gör sitt jobb i tysthet tills den en dag skickar ett mejl via huden.
Hon varnar särskilt för kombinationen ”jag googlade”, ”en kille på gymmet sa” och ”det är ju naturligt”. Naturligt är också flugsvamp, hål i isen och att gå vilse i en relation. Naturligt är inte en kvalitetsstämpel. Det är en biotop.
Tio burkar du inte behövde, men redan har
Ashwagandha. För stressen över att du glömt ta ashwagandha.
Lejonman. En svamp uppkallad efter ett djur du inte är. Ger ”fokus”. Tar ”fokus” att komma ihåg.
Kollagen i kaffet. För huden, lederna och känslan av att frukosten är ett spa.
Grön sörja. Gräsmatta i pulver. Luktar slåtter. Lovar klorofyll och karaktär.
Elektrolyter. För folk som svettas i tanken. Innehåller salt, precis som salt.
Pre-workout. Godis med ambitioner. Får lampor att blinka i bröstet.
Nattöl för nerverna. Magnesium plus en podcast plus samma grubbel som i går.
Testokick för män. En burk som skriker i versaler. Innehåller zink och förhoppning.
Fem-i-ett för kvinnor. Samma zink, mjukare typsnitt, blomma på locket.
Longevity-droppar. Dyrare än vinet. Lovar fler födelsedagar. Tar inte bort släktingarna.
Ica, slutsålt av sans
På en Ica i Mellansverige – samma butik där man förra veckan sålde slut på extra trådiga bananer – är det nu D-vitamin och magnesium som tar slut. Butikschefen, fortfarande anonym bland frukthyllorna, torkar sig om pannan.
– Folk kommer in och frågar efter ”såna som den där podden snackade om”. Jag säger att vi har äpplen. De tittar på mig som om jag erbjudit dem en fax. Äpplet har inget protokoll. Äpplet har skal. Det är tydligen för lite.
En kund fyller korgen med burkar och en påse morötter. Morötterna är ”för färgen”. Burkarna är för resten. I kassan slår det 1 847 kronor. Kassören säger ha en bra dag. Kunden säger att han ska ”cykla in det”. Han tar bilen.
Historien som alltid kommer tillbaka
1967 rökte folk bananskal för att en tidning skrivit att det fanns ett ämne i dem. Det fanns inte. Det fanns en känsla. Känslan räckte. 2026 sväljer folk ett extrakt av ett extrakt av en känsla, inpackat i en burk som heter Regenerera. Skillnaden är grafiken. Och priset. Och att ingen längre skäms.
– Vi skrattar åt hippies som rökte frukt, säger Vessla. – Sen tar vi femton kapslar och kallar det stack. Ordet stack låter som att man byggt något. Oftast har man bara byggt en faktura.