Trump utmanar Xi på AI-battle. Första frågan är vem som får hålla mikrofonen.
Washington dukar upp statsmiddag. Peking vill ha en arbetsgrupp. Expressbladet har läst inbjudan. Den saknar tidtagarur, men inte självförtroende.
Donald Trump har, enligt uppgifter som cirkulerar snabbare än en modelluppdatering, tröttnat på att tävla mot Kina i tysthet. Han vill ha en AI-battle. Offentlig. Poängsatt. Med vinnare.
«Whoever wins AI, WINS», har han redan slagit fast. Resten av meningen, den om hur man räknar poäng, är under beredning.
Xi Jinping har inte svarat med ett motdrag så mycket som med en mening som går att läsa åt tre håll. Kinas utrikesministerium välkomnar dialog, avvisar konfrontationsberättelser och påminner om att formatet inte är förankrat. På diplomatspråk betyder det: vi kommer, men vi tänker inte boxas i hallen ni har bokat.
Själva duellen är ännu inte officiell. Det hindrar inte att reglerna redan läckt i tre versioner.
Den amerikanska varianten är en live-sändning. Bästa av fem prompts. Förbjudet att destillera motståndarens modell i smyg. Tillåtet att hota med tullar mellan rundorna. Domare: en chatbot som tränats på presidentens egna inlägg och därför redan vet vem som vann.
Den kinesiska varianten är ett flerårigt samarbetsforum. Frågorna ska godkännas i förväg. Svaren ska översättas, justeras och återremitteras. Vinnaren utses när båda sidor är överens om att ingen förlorat.
En tredje variant, den som serveras vid statsmiddagen i Vita huset, är att ingen tävlar alls. Där sitter istället Sam Altman, Jensen Huang och ett urval andra män som redan har vunnit på att matchen pågår. De äter. Modellerna slåss någon annanstans.
Expressbladet har talat med en svensk AI-strateg i Linköping som ber att få vara anonym «tills kommunikationsavdelningen hunnit synka tonläget».
«Det är som Melodifestivalen», säger hen. «Alla påstår att de inte tävlar om poäng. Sen kommer jurygruppen från Kina och telefonrösterna från Florida och plötsligt är det geopolitik i mellanakten.»
Samma strateg påpekar att gapet mellan länderna, enligt vissa mätningar, är nere på några procent. Det är för litet för en paradrunda och för stort för att någon ska sluta bygga hallar.
I Washington kallas det ledarskap. I Peking kallas det utvecklingsrätt. I Örebro, där en serverhall redan dragit i gång fläktarna, kallas det elpris.
Trumps challenge har en pedagogisk fördel. Den gör kapplöpningen begriplig. Två män. En ring. En modell i vardera hörnet. Publik som redan har valt favorit utifrån vilken app de har på låsskärmen.
Nackdelen är densamma som i all sport som uppfunnits av politiker: momenten som avgör matchen syns inte. Chipsen. Destilleringen. Exportkontrollerna. De sällsynta jordartsmetallerna. Den där meningen i ett avtal från i maj som ingen längre minns vem som skrev.
Xi behöver inte vinna en battle för att vinna tid. Trump behöver inte vinna tid för att vinna kvällen. Båda kan därför gå därifrån och säga att de vann, vilket i den här sporten räknas som oavgjort med extra pressmeddelande.
Sverige har, som vanligt, erbjudit sig att vara neutral plats. Förslaget ska ha innehållit Kiruna, överskott av kyla och en påminnelse om att vi redan har en myndighet som kan tillsätta en grupp.
Svaret från båda sidor uppges ha varit vänligt. Formatet tarvas ytterligare beredning.
Tills dess står slaget där det alltid stått: i rubrikerna. Trump vill ha en AI-battle. Xi vill inte kalla den så. Modellerna fortsätter att svara på frågor ingen ställde. Och någonstans mellan Washington och Peking sitter en chatbot och väntar på att få döma en match vars regler den själv fått skriva, under förutsättning att den inte låter för kinesisk, för amerikansk eller för sann.