Oberoende. I den mån det går.
Valfusk avslöjat: Röster såldes styckvis – billigast vid bensinmacken
En varm korv, 147 kronor Swish och ett löfte om att sluta knacka på. Expressbladets granskning visar att demokratin fungerade ungefär som Blocket, bara med sämre bilder.
Det började med ett kvitto.
I en valurna i norra Örebro hittades, enligt tre oberoende källor som alla heter Göran och inte vill bli fotograferade, ett kuvert med en valsedel, en ICA-stämpel och texten ”Betalt. Tack för att du slutar ringa.” Valförrättaren ska ha suckat, stämplat kuvertet som giltigt och gått och hämtat kaffe.
Nu, nio dagar efter valet, rullas marknaden upp.
Inte den stora, dramatiska sorten med hemliga flygplan och utländska servetter. Den svenska. Den som sker vid pumpen, i fikarummet och i commentfältet under en valaffisch där kandidaten ser ut som om hen precis blivit väckt.
Prislistan, enligt vittnen
Expressbladet har sammanställt vad en röst faktiskt gick för i valrörelsens slutfas. Uppgifterna kommer från personer som ”bara hörde det av en kompis” och därför är att betrakta som officiella.
| Vara | Ungefärligt pris | Kommentar från säljaren |
|---|---|---|
| En röst, obunden | 147 kr Swish | ”Det var vad jag hade kvar efter lunchen.” |
| En röst + personkryss | En varm korv med mos | Korven var kall. Köparen krävde inte pengarna tillbaka. |
| Tre röster i samma hushåll | Ett IKEA-presentkort på 200 kr | ”Vi röstade ändå samma. Det kändes effektivt.” |
| En röst mot att ingen mer knackar på | Gratis | Beskrevs som ”det bästa budet på hela valdagen”. |
| En röst mot att någon annan tar barnen till simskolan | En kväll | Slutade med att båda föräldrarna stannade hemma. |
| En blankröst | En påse dammsugare | ”Jag visste inte vad jag ville. Då kändes sött rimligt.” |
En man i Kumla, som ber att få kallas Valmäklaren, beskriver verksamheten som samhällsservice.
– Folk visste ändå inte. Då är det bättre att någon betalar för förvirringen. Jag tog Swish. Det är mer transparent än partiprogram.
Han visar upp en anteckningsbok där kolumnerna heter ”Parti”, ”Belopp” och ”Humör efteråt”. Humörkolumnen är genomgående ”okej”.
Partierna förnekar – på sitt eget sätt
Inget parti medger att de köpt röster. Alla medger att de hört att någon annan gjort det.
En kommunikatör, som inte får namnges eftersom intern samordning pågår, säger:
– Vi har inte köpt röster. Vi har möjliggjort dialog. Ibland har dialogen innehållit korv. Det är en vedertagen metod i svensk demokrati sedan åtminstone 1973.
En annan partiföreträdare, från ett annat block, ringer upp tre minuter senare:
– Om de andra höll på med korv så var det i så fall vår korv de stal. Vi har kvitton. Eller, vi hade kvitton. De ligger hos kommunikationsbyrån.
Valmyndigheten uppger att de ser allvarligt på saken, vilket i myndighetsspråk betyder att en arbetsgrupp ska tillsättas när någon hittat en ledig tisdag.
– Det är inte tillåtet att sälja sin röst, säger en handläggare. Det är inte heller tillåtet att köpa den. Däremot är det tillåtet att tacka. Gränsen mellan tack och betalning utreds. Vi räknar med att vara klara till valet 2030, förutsatt att ingen ställer följdfrågor.
Väljarna är inte förvånade
På en bänk utanför en stängd valstuga i Vivalla sitter två kvinnor och jämför skärmdumpar.
– Jag röstade som jag tänkte, säger den ena. Sen Swishade de 100 extra. Då tänkte jag om. Det är ju så man gör med Elgiganten också.
– Jag sålde min till den som lovade att inte skicka mer broschyrer, säger den andra. Det var den enda valfrågan jag brydde mig om.
En statsvetare vid ett lärosäte som Expressbladet inte orkar namnge kallar fenomenet ”marknadskompletterad folkvilja”.
– Den svenska väljaren är rationell. Om politiken inte går att skilja åt, säljer man det enda man har kvar: krysset. Det är inte cynism. Det är fikaekonomi.
Det riktiga fusket, enligt redaktionen
Det allvarliga, visar genomgången, var inte att röster bytte ägare.
Det allvarliga var att så många såldes för billigt.
En röst som i teorin ska styra skola, vård och hur ofta någon får bygga ett sandslott utan bygglov, gick i praktiken för en korv som inte ens var varm.
Det, skriver Expressbladet, är inte bara valfusk.
Det är dålig affär.
I en uppföljande enkät bland 14 personer i kön till Systembolaget svarade elva att de skulle sålt igen, men först efter att ha jämfört priser. Två ville ha kontant. En krävde att få se valsedeln i förväg, ”som när man köper en begagnad soffa”.
Valmyndigheten har ännu inte kommenterat soffan.
Fakta: Att köpa eller sälja röst i val är olagligt. Att lova saker man inte tänker hålla är däremot en vedertagen kampanjmetod och utreds därför inte.