Vänsterpartiet islamisterna har nu både lokal, termos och arbetsordning
Först var det ett smeknamn. Sen en banderoll. Sen ett protokoll. Ingen ville vara den som tog ner tejpen.
Det officiella namnet är fortfarande två namn. På dörren i källaren på Kalkbergavägen 12 sitter de ändå på samma A4, laminerat, lite snett.
Överst: Vänsterpartiets förening Kalkberga. Under: Kulturforum för rättvisa och sed.
Mellan raderna har någon med svart tusch skrivit det som alla redan säger i rulltrappan: Vänsterpartiet islamisterna.
Tuschet är inte stadgeenligt. Det är läsligt. I föreningsvärlden räcker det ofta.
Hur smeknamnet fick nyckel
Det började, som så mycket annat, med en demonstration där två tåg råkade gå åt samma håll mot samma minister. Den ena sidan skrek klass. Den andra skrek kränkning. I mitten stod en banderoll med för lite tyg. Tryckaren hade fått instruktionen “kort, rött, gärna gemensamt”.
Resultatet blev V+I.
En reporter frågade vad pluset stod för. Talespersonen för lokalen svarade “samordning”. Talespersonen för forumet svarade “respekt”. En tredje person, som bar termos, svarade “vi har bara en elspis”.
Dagen efter fanns formuleringen i ett Facebookevenemang. Veckan efter i en kallelse. Månaden efter i protokollet, punkt 3: Namnfrågan bordläggs. Lokalfrågan är löst.
Så blir politik till skylt. Skylt till vana. Vana till rörelse, i den mån någon går i trappan.
Mötesordningen som inte tålde punkt 7
Expressbladet har tagit del av tre protokoll. De är eniga om kaffet och oeniga om världen.
Punkt 1. Val av justerare. Punkt 2. Solidaritet med dem som lider. Punkt 3. Fastställande av vem som lider mest just idag. Punkt 4. Pause. Termosen. Punkt 5. Uttalande mot kapitalet. Punkt 6. Uttalande mot det som sades i punkt 5, om det kan uppfattas som sårande för någon som också hatar kapitalet. Punkt 7. Jämställdhet.
Punkt 7 är där pennan alltid stannar.
Föreningens stadgar säger att kön inte ska styra vem som talar. Forumets praxis säger att det beror på rummet, ämnet och hur många som redan har gått hem. Kompromissen, tillkommen klockan 21:48, lyder:
Alla får tala. Vissa talar först. Ordningen är inte hierarki utan hänsyn. Hänsyn är inte hierarki utan tills vidare.
Tills vidare har nu varat två budgetår.
En motion om att slopa könsseparerad sittning röstades ner med argumentet att man inte ska påtvinga människor västliga mötesformer. En motion om att behålla den röstades ner med argumentet att man inte ska påtvinga människor religiösa mötesformer. Båda motionärerna fick applåder. Ingen av dem fick stol.
Grill the Rich, men inte hur som helst
Första maj löstes med tidtabell. Tågen gick två minuter isär. Samma gata. Samma trumma, lånad. Olika banderoller vända åt olika fotografer.
På kvällen var det grill. Skylten sa fortfarande Grill the Rich. Brickan sa något annat. En medlem ville ha klassisk föreningskorv. En annan ville ha den utan vissa ingredienser. En tredje ville diskutera om korven i sig var kapitalism.
Lösningen blev två grillar, en duk och ett gemensamt uttalande mot matjättarna. Uttalandet var längre än kön.
Alkoholen ställdes bakom en kartong märkt övrigt. Övrigt bars ut när rätt personer kom. Övrigt bars in när andra kom. Kartongen har enligt uppgift mer erfarenhet av koalition än partistyrelsen.
Programskriften som slutar mot sig själv
I en intern pm, utan underskrift, prövas en gemensam ideologi i sju meningar.
Religion är folkets opium. Opium ska inte hånas. Kvinnan ska befrias. Befrielsen ska inte ske på ett sätt som upprör mannens bror. Staten ska inte lägga sig i sängen. Staten ska lägga sig i skolan, banken, hyran och affischen. Ränta är stöld. Stöld är fel, utom när den kallas omfördelning.
Pm:n avslutades med “under arbete”. Under arbete är, i den här källaren, det närmaste man kommer fred.
En studiegrupp tillsattes. Den heter Klass och sed. Den har träffats fyra gånger. Första gången läste de om utsugning. Andra gången om anständighet. Tredje gången kom bara den som hade nyckel. Fjärde gången diskuterade de nyckeln.
Partiet tar avstånd från ordet, inte från hyran
På förbundsnivå – namn utelämnade, som begärt och som brukligt när det börjar brännas – sägs att Vänsterpartiet inte är islamister. Islamisterna, å sin sida, sägs inte vara Vänsterpartiet. Båda betalar ändå halva hyran. Båda vill ha rabatt.
En talesperson för “bredden” förklarar:
– Vi samarbetar med civilsamhället. Civilsamhället är många. Vissa av dem har skägg. Vissa av dem har tygmärke. Det är inte samma sak som en teokrati. Det är en kalender.
Kalendern visar studiebesök, öppen förskola och en föreläsning som hette Imperalismen och känslan. Stavfelet rättades inte. Det hade redan gått ut i inbjudan.
En annan talesperson, för “principerna”, säger att man tar avstånd från varje form av religiöst tvång. Avståndet är formulerat så att det får plats på en rad. Samarbetet är formulerat så att det får plats i en lokal.
Raden och lokalen har inte träffats.
De andra partierna, utan namn och med standardfras
Socialdemokraterna talar om dialog och att inte släppa några till ytterkanten, den kanten som just nu händer vara deras egen vänstra ytterkant.
De borgerliga talar om naivitet, som om naivitet vore en väderlek man kan stå under och peka på.
Sverigedemokraterna talar om att de sagt det hela tiden, vilket är deras sätt att fira att någon annan fått ett smeknamn.
Centern talar om företagsklimatet i Kalkberga. I Kalkberga finns tre pizzerior, ett solarium och källaren. Företagsklimatet är ugnen.
Expertläget, kort
En statsvetare som inte vill in i smeknamnet säger:
– Det här är inte en kalifatansökan. Det är en svensk föreningsteknik. Två grupper som inte tål varandra teologiskt tål samma motståndare. Då delar man termos. Sen delar man paroll. Sen vaknar man med ett plus mellan bokstäverna och en reporter i trappan.
Han bläddrar i stadgarna.
– Islamism vill styra lagen med uppenbarelse. Vänsterpartiet vill styra lagen med kongress. Det är olika himlar. I källaren märks det mest på vem som tar disken.
Termosen
Termosen är röd. Den tillhör ingen. Den tillhör lokalen. Det är den mest lyckade syntesen hittills.
När Expressbladet lämnar Kalkbergavägen 12 sitter två personer kvar och skriver på var sitt uttalande. Det ena slutar med enad arbetarklass. Det andra slutar med frid. Mellan dem står en tredje mening, den som alltid överlever omröstningen:
Vi återkommer efter intern förankring.
På dörren fladdrar A4:an. Tuschet har börjat rinna i den fuktiga källarluften. Plusset mellan V och I ser ut som ett streck. Strecket är, enligt justeraren, inte ett avståndstagande. Det är toner.